IN ENGLISH VERK BLOGG AKTUELLT BIOGRAFI UTSTÄLLNING BETRAKTELSER KONTAKT LÄNKAR SKIVOR PRESS		TONSÄTTAREN BETRAKTAR VÄRLDEN Betraktelse augusti Dagbok och en sen timme Kära dagbok. I dag vaknade jag sent, mycket sent. Hörde du! Jag som brukar gå upp tidigt, men nu blev det sent. Fredag eftermiddag och snart börjar jobbet. Just det, in i arbetsprocessen. In i duschen. Hjälp, huvudvärk. Duscha kallt. Vad var jag igår? Finnar, många finnar. Precis, festen efter sista konserten. Många finnar, djävligt många finnar. De går aldrig hem. Det gjorde inte jag heller. Treo! Var är mina treo. Inga treo, men huvudvärk. Vad hände?? Nu minns jag. Det var konsert, en mycket bra konsert. Klarinettkonserten blev en publiksuccé, men jag minns orkesterverket. Jag hittar inga treo och snart ska jag börja arbeta. Kära dagbok, det var en bra konsert. Den inledande flöjtkonserten var mycket sensuell. Solisten visade även vokala färdigheter. Sedan kom orkesterverket, det minns jag. Jag glömmer aldrig ett sådant orkesterverk. Men jag glömde bort tiden på festen efteråt och jag gick aldrig hem. Det gjorde inte finnarna heller. De gick någon annanstans. Det gjorde jag också. Men nu har jag huvudvärk. Jag har inte haft huvudvärk sedan 1986. Då var jag ung. Det är nästan 20 år sedan och nu får jag ångest. Jag letar efter treo och undrar varför jag aldrig går hem. Kära dagbok. Idag är det ingen bra dag. Jag kom hem tidigt på morgonen och nu är det sen eftermiddag. Konserten var utsökt, det minns jag. Solisten i klarinettkonserten hade show och publiken log. Tonaliteten flödade. Publiken skrek. Jag tänkte på finsk musik och mindes en annan fest. Jag gick inte hem då heller. Jag åkte taxi. Det var många finnar. Vi åkte inte hem. Vi åkte till nästa fest. Vi somnade och då började festen. På morgonen gick jag hem, men det var länge sedan. Men jag gick och jag bodde någon annanstans. Kära dagbok. Orkesterverket kom efter flöjtkonserten. Resan i överlagringar tog aldrig slut. Orkestreringen räckte till en hel tonsättarutbildning och kompositionsstudenter applåderade in i framtiden. Studenterna talade med upphovsmannen på festen efteråt. Snittarna var riktigt goda. Vinet flödade. Vi minglade. Tiden gick. Varför går tiden så fort? Jag vet att klockan var kvart i elva, då stod jag i baren och plötsligt var hon tre och jag hade inte gått hem. Nu letar jag efter treotuben igen. Kanske grannarna...? Nej, inte grannarna! Visst stod jag i baren kvart i elva? Stod jag verkligen där till klockan tre, eller var det fyra. Men inte var väl klockan fem? Jag får ont i huvudet och undrar när jag kom hem. Kära dagbok. Festen, för visst var det fest. Det minns jag. Snittar, många snittar. Vin, mycket vin. Musikliv - Stockholms musikliv. Vi känner varandra. Alla känner varandra. Där stod Konrad. Han hade också varit på konserten. Han var också bjuden på festen. Han gick tidigt. Det gjorde inte jag. Inte finnarna heller. Men alla känner varandra. Jag har sett dem i min bar. De ville jag att alla skulle gå hem i den sena natten och jag var redan hemma. Kära dagbok. Jag minns pianomusiken på kammarkonserten. Plötsligt låter gestiken idiomatisk och jag kände igen mig. Tonsättaren använde pianistiska grepp i ett eget pianospel. Han spelade, vi lyssnade. Vi kände igen oss. Han beskriver sina förlopp för studenterna på festen efteråt. För visst var det fest. Oj, vilken fest. Vinet är slut. Timmen är sen. Finnarna är kvar. Jag är kvar. Vi går aldrig hem, bara vidare. Festivalens sista stycke lockar mig inte till en större upplevelse. Jag seglar med i körintervaller, som upprepas gång på gång. Det klangliga mantrat blockerar mina innersta föreställningar och jag stänger mina öron. Konserten avslutas. Vi går på fest, men jag går aldrig hem. Kära dagbok. Nu är jag vaken. Det var en sen natt. Det blev en sen morgon. När slutade festen? Tre, kanske fyra eller var det fem? Jag arbetar. Jag vaknar. Hur kom jag hem? Taxi? Nej, jag åkte inte taxi. Men orkesterverket klingade fortfarande i huvudet, det minns jag. Festen kulminerade. Vi gick aldrig hem och jag hittar mina treo, en hel tub. Huvudvärken släpper. Finsk musik återupprepas. Vad är skillnaden mellan svensk och finsk musik? Seminariet försökte att reda ut detta, men jag kunde inte verbalisera begreppen. Jag gick aldrig hem. Det gjorde inte finnarna heller. Men snittarna var goda och vinet rikligt. Nu arbetar jag. Det känns att jag varit på fest. Varför går jag aldrig hem? I tidig morgon, det måste varit tidigt, somnar jag. Promenaden hem var kall och nyttig. Jag promenerade och då gick alla hem, i tidig morgon. Kära dagbok. Jag vet inte, men jag känner igen dessa tidiga promenader; genom stan på mjuka ben, efter mottagande fester och tiden som bara gick. Jag konverserar, alla konverserar. Inte blir man klokare för det, men trött och bullrig. Aldrig går man hem, fast man borde gjort det flera timmar tidigare. Kära dagbok. Nu måste jag sluta för denna gång. En ny fest väntar och jag undrar när jag kommer hem nästa gång. Hammerth http://www.johanhammerth.com