IN ENGLISH VERK BLOGG AKTUELLT BIOGRAFI UTSTÄLLNING BETRAKTELSER KONTAKT LÄNKAR SKIVOR PRESS		TONSÄTTAREN BETRAKTAR VÄRLDEN Betraktelse januari Sagor i förbifarten Kapitel 12 Femtioårskalaset Det stora kalaset har Komposten och Målarkludden väntat på länge, ända sedan inbjudningskortet damp ner i brevlådan, någon gång i den glömda vintern. Femtioårskalas är det bästa Målarkludden och Komposten vet. Fyrtioårskalasens tid är förbi. Nu slår alla vänner på stort och ordnar mer mogna kalas. Men femtioårskalas har inte alltid varit roliga. Komposten minns föräldrarnas femtioårsuppvaktningar. Då, på den tiden när Komposten var en liten kompost, följde han med föräldrarna på femtioårskalas; allvarliga och tråkiga mottagningar, där alla var klädda i svart. Målarkludden förstår sig egentligen inte på kalas, men han låtsas. Nu är röda skåpbilen, Målarkluddens alldeles egen motorskåpbil, på väg till allvarsamma ön, lång ner i söder och ett femtioårskalas. Det är Fritz från Portugalliens alldeles egen lillebror som firar femtio år och nu ska det bli stort kalas i kyrkans kalaslokal. Målarkludden trampar gasen i botten. De har redan passerat minnet av textilfabrikerna i "Peking", kafferasten i Tennerid och träskulpturerna i Hultadöd. Snart ser de rostiga bron vid blåsiga sundet. Komposten håller hårt i hatten när Målarkludden svischar förbi hastighetsbegränsningarna. Kompostens mamma säger: att det är viktigt att hålla de anvisade hastigheterna. Men Målarkludden förstår sig inte på sådant sölkorvsåkande snack; men fort kör han, alldeles för fort. Nu passerar röda skåpbilen rostiga bron. Komposten får nästa svindel när de är uppe på högbrodelen. De sjunger Komposten en höjdskräckmelodi i menuettform. Då kör Målarkludden ännu fortare och de susar fram som den värsta dal och bergbana och landar till sist på allvarsamma ön. "Hej alla elefanter och giraffer", skriker Målarkludden när de kör förbi spännande djurparken. Komposten sjunger den ensliga ösången. Det gör han alltid då bron passerats. Då blir Målarkludden jätteglad och racerkör på öns smala vägar. Nu åker röda skåpbilen förbi nya golfbanan i Nässax. Komposten och Målarkludden tycker inte om golf; men fint ska det tydligen vara med golfbag, bördis och handikapp. Nu passerar röda skåpbilen "Glöminte" och då glömmer Komposten och Målarkludden allt som finns i hela världen. Nu ser de snart allvarsamma stäppen, den som Målarkludden målat på alla sina målartavlor. När komposten tittar på Målarkluddens stäpptavlor komposterar han alltid seriösa meloditoner och då låter det som om hela världen går under. Nu skymmer det långsamt i öns ensliga vrå och till sist är de båda vännerna framme vid pensionatet i "Lilla rör". Natten tystar tonpåhittarfåglar och Komposten snarkar i trefjärdedelstakt. Målarkludden drömmer om ett stundande femtioårskalas han aldrig kommer att glömma. Näktergalen väcker Komposten redan i tidig morgon. Pensionat Brihlon ligger mitt i morgonsolen och Komposten skriver ner näktergalens alla läten. Koltrasten lägger sig i näktergalens monolog. Den svarta fågeln får bli klarinett i Kompostens vridna värld. Målarkludden sitter redan nere vid bryggan och förmålar sig vid det krabba sundet. Han visslar på några komposttoner. Då ringer det till frukost på det lilla pensionatet. Målarkludden älskar pensionatfrukost, med sirapsbröd och Lamkarkorv. Komposten förstår sig inte på provinsiell frukostkultur, men han håller masken. Fritz från Portugallien har kommit till fäderneslandet för att fira sitt yngsta syskon. Målarkludden och Komposten känner Fritz genom Konrad, deras rike vän i norra lyxförorten. Konrad som bor i slott och gödslar med Royce Rolls. Fritz och Konrad har känt varandra sedan de gick på "Mångapengarhögskolan", någon gång i ungdomen. När Konrad har kalas är alltid Fritz på plats. Fritz och Konrad spelar golf. De puttar, svingar, gör inspel och andra meningslösa saker, som golfare gör mest hela tiden. Komposten och Målarkludden tycker att Fritz och Konrad är rätt löjliga, men de låtsas som om det regnar. Komposten sätter på sig sin finaste kompostkostym. Han har slips med musiknoter på och skorna har han köpt i en italiensk butik på Hornsgatan. Målarkludden har festbasker av den glittriga typen. Slängkappan är av sammet, med festliga guldinslag. Komposten samlar ihop alla kompostnoter, som han ska ha med till festen. Han har komposterat en femtioårskantat, som han ska framföra till kaffet. Göken påminner om att det är dags att ge sig av. Pensionatets privatchaufför håller upp bildörren och två festprydda konstutövare stiger in i bilen, som fint folk brukar göra. Målarkludden tänker på Konrad och alla pengar som Konrad sprider omkring sig. Målarkluddens mamma säger att Konrad är en s.k. kapitalist. Men sådant prat förstår sig inte Komposten och Målarkludden på. Men pengar strör Konrad omkring sig, det vet de. Privatchauffören kör lugn och långsamt, Alltför långsamt, tycker Målarkludden. Men Komposten trivs. Nu hinner han se korna vid istappsgärdet och blomsterfältet i Böle. Stora landsvägen sträcker ut sig mot "Glöminte". Då kommer Målarkludden och Komposten på att de glömt alla presenter. Det är bara att vända och liksom åka samma väg återigen, fast baklänges. "Retrograd invention", skriker Komposten och sedan skrattar de allt vad de orkar. Nu är det snart kväll och årets kalas ska snart börja, ett kalas de aldrig kommer att glömma. Fritz från Portugalliens bror ser ut som Fritz från Portugallien, fast yngre, mindre och något finurligare. Idag fyller Fritz bror femtio år och han tar emot med ett stort femtioårsleende. Alla är där: Trulliga Krullsson från norra ön, bröderna Gummi med klarinett och trombon, den sjungande pyskologen, den franska damen med de dubbla sonnamnen, tjocka släkten från när och fjärran, Konrad med sitt glada flin och David från Abbessinska Etiopien. Ja, alla är på festen. Målarkludden känner inte alla, men han låtsas. Nu hälsar Fritz från Portugalliens bror alla välkomna. Komposten spelar välkomstkompositionen i dubbla tempo och alla skriker "Skååål!" Målarkludden har fått Fritz från Portugalliens syster till bordet och de pratar om allt och inget. Nu blir det buffé och alla står i kö för att få en munsbit. Konrad tycker inte om buffé och att stå i kö. Han vill ha betjäning på operakällaren. Det ringer i klockan och nu håller Konrad tal. Belevat och rutinerat lägger han ut texten om Fritz från Portugalliens bror, precis som om han har känt honom hela livet. Konrad sträcker på sig och alla skålar i ännu mer rusdrycker. Komposten spelar och sjunger sin hyllningskantat, för kör och stor orkester. Tolvtonserien är ny och framtagen speciellt till Fritz från Portugalliens brors femtioårskalas. Målarkludden sjunger med i refrängen och då sjunger alla gäster med i tolvtonstemat. Så håller de på: sjunger och skålar och sjunger igen till nästa skål. Sedan blir det tyst. Fritz från Portugallien håller nu tal till sin bror, eller rättare sagt, han sjunger sitt tal, hellre än bra, likväl tongivande. Han överlämnar ett årgångsvin från Portugallien. Fint ska det vara. Kompostens mamma talar alltid varmt om röda portugallienviner. Men Målarkludden och Komposten förstår sig inte på sådant finvinprat. Men på pirkaluven blir man, det vet de. Nu börjar dansen och alla groggars spritbord dukas fram. Nu ska här dansas och groggas till sena timmen. Konrad dansar och skålar med alla och blir salongsberusad, precis som man ska bli på ett riktigt femtioårskalas. David från Abbessinska Etiopien spelar och sjunger en Fritz från Portugallien brorblues och alla festdeltagare jublar i kontrapunkt. Målarkludden talar om sina målartavlor med medelålders kulturtanter. Komposten vågar inte dansa till vanliga toner. Han tycker att femtioåringarna beter sig som tonåringar på dansgolvet. Komposten förstår sig bara på nya toner och konserter i fina rum. Fritz från Portugalliens bror har samlat all världens populärmusik, som nu sprutar ut ur högtalarna. Festen lyfter taket och det var länge sedan någon har haft så roligt. Komposten samlar ihop intrycken i sin komposthjärna. Målarkludden har redan skissat på en minnesbild av festernas fest. Natten har blivit morgon i "Glöminte" by, på den allvarsamma ön, där just festen avslutats, en fest som ingen som var där kommer att glömma, någonsin. Hammerth