IN ENGLISH VERK BLOGG AKTUELLT BIOGRAFI UTSTÄLLNING BETRAKTELSER KONTAKT LÄNKAR SKIVOR PRESS		TONSÄTTAREN BETRAKTAR VÄRLDEN Betraktelse april Rapsodin som flyttar tiden Kära dagbok Det var ett tag sedan. Men du vet hur det är. Man planerar att skriva och så kommer livet i mellan och så skjuter man på det till nästa dag och då har man ju inte tid. Jag kan i alla fall berätta att våren har kommit till stan. Skrattmåsarna lever rullan och barnen spelar kula på gården. Visst för de ett himla liv, barnen på gården alltså. De stör min försiktiga kreativitet. Men vi lever ju, för fan. Solen har flyttat in i vardagsrummet. Jag öppnar alla fönster redan klockan sex på morgonen, ungefär när grannens väckarklocka ringer. Kära dagbok "Bladet" beskriver tvisten om trängselavgifterna. Visst blir man trött på denna kohandel, samtidigt som vi alla letar efter en parkeringsplats i den alltmer växande storstan. Jag får allt mindre tid att läsa "Bladet" på mornarna. Mina tankar ligger vanligen i arbetsprocessen redan i den tidiga timmen. Men kulturdelen är ett måste och jag ögnar hastigt igenom recensioner och reportage. Sedan studerar jag sporttabeller, inrikes brännpunkt och slutar vanligen med familjesidan. Dödsannonser är inte roligt. Likväl sitter man där och granskar. Varför? Det finns inget svar. Kära dagbok Idag har jag dragit upp linjer för det nya stycket. Bachs melodiska tanke ger mig inspiration om utförandepraxis. Min syntersizer, jag kallar honom Sixten, stimulerar mig genom dunkla simuleringar. Jag spelar ofta på nätterna nu; magnifikt orgelljud och partitor och sviter. Oboeljudet är ganska bra samplat; framförallt attacken i kombination med snabba sextondelsdrillar. Kära dagbok Natten väcker mig ofta i nya tankar. Mozarts brev flyttar mitt tidsperspektiv. Utgåvan jag läser är i och för sig populistiskt redigerad, men jag återkommer ofta till mästarens korrespondens. Tidigare i kväll lyssnade jag till Mozart, tjugotredje pianokonserten. Jag blir alltid lika förundrad varje gång jag famlar mig fram genom andra satsen. I morgon börjar Allsvenskan. Kära dagbok "Bladet" svär nu över vårdsituationen i Sverige. Nu ger man sig in i debatten om intensivvården, samtidigt som min grundliga förkylning håller på att bryta ut. Men Göran Persson ska få en ny höftkula och jag hör hans sävliga stämma imiteras i "Public service". AIK vann premiären på Råsunda och våren är här och vi lägger alla undan vinterns långkalsonger. Kära dagbok Det är verkligen inspirerande att skriva för musiker som bidrar med visioner och musikalisk fantasi. Just idag löste jag formen på mellandelen; där den fria tanken ska uppenbaras och ställas mot förutsägbara formlösningar. Jag har spelat barpiano hela eftermiddagen. Inga grannar hör mig. Jag sitter i mitt eget inre rum, innesluten i hörlurarnas stereotypa återgivning. El-pianoljuden är verkligen feta och finurliga och idag har jag improviserat tillsamman med Keith Jarret och Pat Metheny. Kära dagbok Bergmantrilogin, som sänds i SVT, får mig på andra tankar och jag läser Laterna Magica för femtioelfte gången. Jag förundras och tröttnar aldrig på den konstnärliga skildringen. Nätterna är fortfarande kalla. Mahlers andra symfoni klingar fortfarande i slutackordet. Några av mina studenter studerar första satsens instrumentering och jag upptäcker ytterligare subtila grepp i partituret, efter tjugo års partiturstudier. Kära dagbok I morse vaknade jag redan vid 04.30, då tidningen aviserade sin ankomst. Det blev grötfrukost. Jag har blivit som min gamla farfar. Gröt varje morgon. Gröt, som vi barn hatade. Men nu har gammal blivit vis och det smakar t.o.m. bra. Som vanligt blev det stämskrivning på morgonen. Jag skriver trombon och tubastämmor nu och snart ska violinkonsert 3 klinga för evigt. I morgon blir jag mållös. Kära dagbok Slagverk väcker alltid min fantasi. Jag tänker klang som skrotbjällror, där cylindrar, avgassystem och alla sorters ringklockor upptäcker musikaliska rum. Slagverksuppställningarna sträcker ut min fantasi och jag upphäver nästan notbilden; kliver ur konventionerna, fram till nya frågeställningar. Oboen får kämpa i slagverkets skrotupplag, men jag njuter av den nya soptippsklangen. Kära dagbok Nu när jag skriver till dig så känner jag behovet och förstår inte varför jag hållit upp med skrivandet så länge. Men tankarna flyger ofta i olika riktningar. Minnet är alltid borta under dagen, då notpapper fylls igen. På kvällen stöter jag på minnet igen. Då vill jag skriva, just innan jag somnar, med Tranströmmerboken på näsan. Jag läser dikten tusen gånger och längtar redan till nästa strof. I kväll är det riktigt kallt. Jag stänger fönstret. Lang Lang spelar i "Veckans konsert", på TV. Vet du att femtio miljoner kineser spelar piano och de spelar västerländsk konstmusik. Kära dagbok Morgonnyheterna, på radio, håller mitt stämskrivande sällskap. Tuban har en viss enformighet i sin grundläggande funktion. Jag tänker på de tyska musikerna och debatten om stråkmusikernas krav: att de vill ha betalt efter antal toner de spelar. Undrar vad tubaspelare anser om det. Jag duschar alltid mellan reproduktion och kreativitet. Det blev ett löskokt ägg denna morgon, inget kaffe, endast grönt te. Jag håller på att bli gammal. Kära dagbok Bosse Ringholm vill skärpa lagen om bonussystem, så att inte Skandia Livs frikostighet ska upprepas. "Bladet" refererar om Bosses planer och finansministern knyter näven i fickan, samtidigt som frikostiga avtal tecknas mellan stat och dess generaldirektörer. Visst är "Bladet" politiskt styrt, men jag gillar ändå ledarens inlägg. Idag hoppade jag över dödsannonserna. I morgon ska "Bladet" återigen öka mest i svensk morgonpress. Kära dagbok I natt blev det mycket golf. På TV, alltså. U.S. masters; och jag som egentligen inte ha någon relation till denna sport. Men på något sätt fascinerar det mig; långsamt tempo, vidsträckta transportsträckor med löjliga ritualer. Jag sitter verkligen framför TV:n och deltar. Där i mellan läser jag en Tranströmmerdikt, lagom till nästa putt. Visst är livet märkligt. Men jag trivs. Kära dagbok Morgonen är verkligen genomförkyld, ont i halsen, hostig och påsken står för dörren. Visst ringde det mycket på dörren i går, men jag var inte hemma. Det trodde i alla fall alla påskkärringar. Det blev bara en sida tuba i dag, mellan hostattackerna. Honung i teet blev en bra uppvärmning inför långfredagens sorg. Men jag kände mig glad hela dagen och spelade Bachkoraler och preludier på Sixten, synten med orgelljuden, som nu nästan lät som en utsändning från Westminster Abbey. Vilken sakral långfredag. Kära dagbok "Bladet" skriver om Hep Stars och deras fyrtioårsjubileum. Tänka sig: att dessa långhåriga, förevigt tonåringar snart gå in i pensionsåldern och jag kommer ihåg när vi tioåringar stod vid färjeläget på Revsudden och väntade på Hep Stars cadillac. Nu läser jag om dem på kultursidan. Femdygnsprognosen talar om typiskt aprilväder och jag snyter mig mellan regnstänken. Nu får Ringholm stöd för sitt bonusförslag, från vänstern och miljöpartiet och Kristina Axén Olin vill ha valfriheten kvar. Kära dagbok Idag tänker jag på min tredje pianokonsert och de tre minuter jag hittills komponerat. Tre minuter pianointroduktion. Tonerna ligger och väntar på att jag ska bestämma vilken solist jag vill ha. Jag vet nog, men håller det för mig själv, tills vidare. Oboestämman utvecklas nu betydligt och jag känner mig alltmer hemma i den dubbelbladiga miljön. Oboe är mitt nya vapen. I morgon äter vi ägg. Kära dagbok Förkylningen börja ge med sig. Jag är åter tillbaka i rutinerna. Påskafton börjar med några sidor Timpanistämma; precis då gröten svalnat och ägget kokat klart. "Naturmorgon", på radio, håller oss med reportage från ett kallt Abisko och jag skriver mail till Santa Fe, där de ska sjunga mitt Agnus Dei i sommar. Det blev ingen kristuspassion på långfredagen, men jag och Sixten musicerade i orgelverkens geografi. Kära dagbok Stockholm måste spara ytterligare 1,7 miljarder och "Bladet" ser rött, som den blå tabloid den är. Men Stockholm kan väl låna av IKEA-Kamprad; han med sina 400 miljarder. Det skrev "Bladet" om igår. Mycket om pengar och TV-kändisar i "Bladet" nu för tiden. Jag läser om Hotell Borgholm och branden; i staden där alla stora hotell har brunnit. Nu längtar jag till Öland, till sommarhagens Öland och "Allvaret". Sportsidan redovisar stora utdelningar på stryktips och lotto, men inte till mig. Bättre lycka nästa vecka. Kära dagbok Violinsonaten blev lång, hela tjugofyra minuter. Det blev bara så; där solistens spel hela tiden inspirerade mig till nya terränger. Mellandelen är helt sordinerad, instängd i sin egen lilla värld. Den explosiva valsen, den tredje delen, är nästan inspirerad av Brahms. Jag återkommer alltid till Brahms; hans ackordkänsla, hans vädjande melodier. Oboe och slagverkstycket är inte idiomatiskt. Där traskar jag omkring på min egen soptipp och strör klanger omkring mig. Kära dagbok Påskafton blev en liten barkväll. D.v.s. i min alldeles egen bar. Italienskt vin, en kollega, Alfvén och tiden, Mahlers fördubblade träblås och skarpa analyser. Mozarts pianokonserter brände loss på CD-spelaren och vi påmindes om den unge pojkens förmåga. De billiga IKEA-ljusen brann i påskaftons sena timme och jag tänkte på Ringholms och Kamprads olika syn på ekonomi, medan musiken överträffade tiden. I morgon fortsätter tiden. Hammerth