IN ENGLISH VERK BLOGG AKTUELLT BIOGRAFI UTSTÄLLNING BETRAKTELSER KONTAKT LÄNKAR SKIVOR PRESS		TONSÄTTAREN BETRAKTAR VÄRLDEN Betraktelse maj Ombytta tider Måndag morgon. Kära dagbok Det var länge sedan nu; men jag kan bara säga att jag kom hem helskinnad från den där festen och det var många finnar där. Tiden har förflutit och jag rest med. Igår var jag och sökte Vincent i hans ateljé. Som vanligt var han inte hemma; förmodligen ute med staffliet och målarväskan. Han ger sig dagligen av på morgonen och kommer tillbaka först när mörkret lagt sig. Paul åkte på semester, till värmen, igår. Han erhöll konstnärsstipendium i år igen. Som vanligt lockar honom äventyret och han tog paletten och drog till söderhavet. Vincent fick inget stipendium i år heller. Han är verkligen sliten och totalt black. Jag är allvarligt orolig för hans hälsa och hans utsatta situation. Förra veckan var jag med honom till socialen. De hjälpte honom med hyran. Dessutom beordrade de honom att skaffa ett jobb. Han hänvisades till en handläggare på arbetsförmedlingen. Men Vincent kan ju bara måla. Jag tycker verkligen om hans vilda bilder; men många tycker han är naiv och skrattar åt hans s.k. hötorgskonst. Vincents bror försöker uppmärksamma intresset för Vincents sena oljemålningar, framförallt porträtten. Men ingen har än så länge visat intresse. Kära dagbok Visst är det underligt. Pauls konstnärsliv flyter i champagne. Han har ärvda pengar och erhåller stipendium efter stipendium. Vincent däremot, kammar noll hela tiden. Visst är han jobbig och lynnig; men han lever för sin passion. Förra veckan var vi uppe med honom på psykakuten. Han blev oregerlig och angrep omgivningen. De pumpade honom full med mediciner och sedan var det bara för oss, Paul och jag, att transportera hem honom igen. Kära dagbok. Jag förstår mig inte på Pauls måleri. Visst är han en driven konstnär; men jag hittar inte dit, till djupet av hans bilder. Vincent målar nu passionerat i ett maniskt tillstånd. Färgerna blir allt mer skarpa och vågade. Det händer verkligen något med hans bilder varje dag. Men det verkar som att ingen förstår hans gärning. Dessutom har han ju ingen egentlig konstutbildning. Det ligger honom i fatet och hindrar honom att få några stipendium. Kära dagbok Jag är verkligen orolig för Vincent. I går pratade jag med hans bror. Han försöker verkligen hjälpa Vincent. Broderns konsthandel är rikligt besökt; men än har han inte sålt någon av Vincents bilder. Nu gäller det bara att se till att Vincent får behålla sin ateljé, så att han inte blir ställd på gatan. Han bor i ateljén nu mest hela tiden. Av hans familj ser man nästan aldrig. I morgon ska jag sitta porträtt för Vincent. Jag tycker att Vincents självporträtt är lite skrämmande. Precis som om färgerna beskriver hans mörka tankar. Vad är det som händer i Vincents värld? När man sitter porträtt för Vincent måste man ha stort tålamod, vara alldeles tyst och koncentrerad. Själv far han fram som ett åskväder mellan modell och staffli och pratar hela tiden för sig själv. Annorlunda är det hos Paul. Han konverserar ivrigt och vänder och vrider på modellen, dricker vin, njuter och berättar gärna anekdoter. Tiden rusar iväg och efter en rasande intensitet är porträttet klart. Ofta är hans vänner där som åskådare och samtalare och det är stor harmoni i hans utstuderade ateljé. Fredag eftermiddag Kära dagbok Nu har det gått några dagar. Tiden haffade mig och dagbokstankarna lämnade mitt inre. Jag är stel i varje led, efter att ha suttit i obekväma ställningar. Som sagt: På tisdagen gick jag till Vincents ateljé för att sitta modell. Ateljén var verkligen i stor oordning. Mängder av dukar låg hoprullade överallt. Vincent har målat mycket den senaste tiden; stadsmiljöer, landskap, interiörer och han har fångat en annan stämning. Han blev glad när jag kom och hade noggrant planerat hur porträttet skulle utformas. Jag fick en hatt på huvudet och sedan tystnade Vincent i stor koncentration. Timme efter timme satt jag där, medan Vincent grymtade mellan arbetsmomenten. Hans stirrande blick granskade kritiskt min obekväma hållning och han gav korrigerande instruktioner och jag justerade. Porträttet blev bra. Vincent använder verkligen skarpa färger. Tekniken är grällig och nevös. Porträttet liknar mig, men ändå inte. Brodern kom på besök till ateljén. Vi drack ett glas vin och han hade tydligen en köpare på gång till en av Vincents bilder; en mörk stilleben som Vincent målade i somras. Broderns konsthandel ger avkastning och han hjälper Vincent med ekonomi och planering. Vincent gav honom en lista på material som han behövde. Brodern har planer på att hyra ett hus i skärgården. Där skulle Vincent kunna måla ifred. Kanske skulle hans hälsa må bra av det. Kära dagbok Idag fick jag ett vykort ifrån Paul. Han har nu kommit fram till vad han kallar "paradiset" och han har redan inspirerats av den exotiska framtoningen. Han planerar att vara borta länge och hoppas på en utveckling av sitt måleri. Han ber mig hälsa till Vincent. Jag satt porträtt hos Vincent i två dagar. Vincents ateljé förfaller. Konstnären själv gror igen och verkar bara bry sig om sitt måleri. Igår kväll var vi på Konstnärsbaren. Vincent var glad och konverserade rikligt med sina kolleger. Jag tycker inte de är speciellt trevliga; men Vincent trivs. De går till KB på torsdagar och förlustar sig. Rödvinet flödar och den moderna konsten analyseras. Den försupne skulptören höll tal om livet på konstakademien och nyplockade konststudenter skålade beundrat. Vincents tysta koncentration visade sig i den rödlätta utstrålningen och han skrattade ibland, riktigt rejält faktiskt. Kära dagbok Vincent kom inte hem i natt. Han åkte direkt till psyket, där han befinner sig nu. Tydligen spårade han helt ur i ruset och gjorde sig illa. Han är inte lätt att hantera när han släpper loss. Kollegerna tycker att han är jobbig och de blir lätt hotfulla mot honom. Visst vräker han ur sig konstiga saker, men han menar oftast väl. Jag gick relativt tidigt från KB och vet egentligen inte vad som hände. Kära dagbok Nu är Vincent på psyket. Jag hoppas att de behåller honom ett tag nu och inte bara pumpar i honom medicin och skickar hem honom. Vincents bror ringde i morse. Han var ganska uppriven och orolig. Vi ska gå till Vincents ateljé i eftermiddag. Brodern berättade att han inte sålde Vincents stilleben, men kanske hade han ett jobb på gång för sin bror; som bildlärare vid ett studieförbund. Han har också sökt en del stipendium för sin brors räkning. Tisdag förmiddag Kära dagbok Städningen av Vincents ateljé var jobbig. Vi skrubbade och skurade från golv till tak; sorterade skisser och paketerade bilder. Vincents produktion är enorm och vi transporterade det mesta till broderns konsthandel. Skisserna har jag i gott förvar här hemma. Ateljén ser nu anständig ut. Det blir nog skärgården för Vincent i sommar. Där får han vila upp sig och måla i lugn och ro. Psykavdelningen har tydligen bestämt sig för att behålla Vincent denna gång. Det har lugnat hans bror och även mig. Kära dagbok Jag skriver till Paul i hans paradis. I dag sålde Vincents bror en av Pauls bilder; det lilla självporträtt han målade i våras. Pauls bilder har blivit ganska värdefulla nu och samlare köper nu in hans arbeten. Jag var tillbaka i Vincents ateljé på kvällen. Bakom skåpet, på toaletten hittade jag en märklig målning. Han måste ha gömt den ramade bilden med avsikt. Med en viss förfäran studerade jag målningen: Hotfulla moln rörde sig över gula fält och svarta fåglar flög lågt. Jag stirrade paralyserat i flera minuter och fick en otäck känsla i kroppen. Vincent berättade något alldeles särskilt med bilden, men jag förstod inte. Nu står tavlan bakom min soffa, med oljan mot väggen. Kära dagbok Natten är sen. Dagen har varit lång. Vincent ligger i gott förvar på psykiatriska avdelningen. Hans gärning är omhändertagen. Kanske en dag han får ett stipendium. Kanske en dag hans bror säljer hans bilder och kanske en dag han får ro i sin tillvaro. Paul solar sig i paradiset och hälsar till verkligheten. Jag somnar i väntan på en ny dag och på en ny dagboksskildring. Hammerth