IN ENGLISH VERK BLOGG AKTUELLT BIOGRAFI UTSTÄLLNING BETRAKTELSER KONTAKT LÄNKAR SKIVOR PRESS		TONSÄTTAREN BETRAKTAR VÄRLDEN Betraktelse september Rapport från en soffa Konstnären kommer uppför stentrappan. I förfinad stil sprider han känslan av Paris med cafét och uteserveringen, trots att han befinner sig i Stockholms invanda kulturmarker. Konstnären lunkar långsamt uppför höga trappsteg, hämtar andan, gestikulerar yvigt och vinkar till blomsterflickan på andra sidan. Servitrisen, på cafét, fångar in gästernas blickar och tar betalt för en angenäm stund. Nu kommer hundägaren nedfarande i hastigt tempo. Han hälsar på caféägaren, som passar på att kommentera hundägarens nya cykel, som han köpt begagnad. Kvinnan i blomsteraffären planterar manipulerade lökar i god jord. Hon säljer sina originella växter i dyr uppfattning och hon känner hela världen. Jag sätter mig på andra sidan; på soffan i den tillfälliga skuggan och jag disputerar en gammal upplevelse. Skriftställaren, som kåserat i decennier, organiserar sina artighetsfraser; precis som han alltid gör på väg till ett nytt ärende. Vad döljer han i sin trevnad? Han ska visst fara till landet, men inte i dag. Jag flyttar mig till soffan på andra sidan trappan; den soffa som nu står i solen och jag värmer mig vid den heta husväggen. Caféägaren skickar iväg sina barn med inköpslistor. Barnen som senare belönas med glasspinnar. Konstnären speglar sig i skuggan av sin vita skjorta och vittjar en redan brunbränd kropp. Hans allvarliga skulpturer skildrar en gången tid och han målar en annan värld. Saxofonisten lyfter på hatten. I hopkrupen stil presenterar han blå toner i en hemmagjord turordning. Han skildrar träblåsinstrumentets veka budskap och ekar beslöjat mellan husväggarna. Den svarta rocken sveper runt hans ostadiga ben och han böjer ryggen i ett memorerat solo. Den lilla flickan håller mamman i handen. Hon dansar i blå toners kölvatten och lägger en slant i gatumusikantens saxofonfodral. Nu kommer bokhandlaren i litterär stil; han som säljer poem i affären på hörnet. Han hälsar på den franske filosofen, som snart ska fara tillbaka till Paris, fast han helst skulle vilja vara kvar i den nordiska solen. Damen i rött speglar sig i fontänens virvlande vatten och hon sköljer långsamt sina händer. Hon ler i ekot av saxofontoner i väntan på ett passionerat kärleksmöte. Jag sitter på soffan borta vid statyn och studerar boulespelarens inlevelse. Uteliggaren sover under den östra allén; precis som han alltid har gjort vid denna tidpunkt. Vad drömmer han om i sin koma? Han var visst inte här i går. Men i dag ligger han här igen. Jag flyttar till soffan på andra sidan fontänen; till samma soffa som kvinnan i rött nu sitter. Boulespelarna skickar iväg sina blanka klot; i en tävling som endast består av dåliga förlorare. Saxofonisten rengör sitt dammiga munstycke och polerar redan utslitna saxofonrör. Hans melankoliska melodier ekar över torget och han spelar i en annan värld. Den finska formgivaren vaggar in i nya tygstycken. I storslagen stil bevakar hon sitt inmutade område. Hennes utformning brinner i alla nyanser och vi känner igen hennes påklädda estetik. Hon lyfter blicken upp mot caféserveringen i den franska trappan. Krukmakaren, i butiken om hörnet, talar just nu med skulptören; han som nyss haft vernissage i en retrospektiv utställning. Den finska formgivaren vänder bort blicken, samtidigt som tobakshandlaren pockar på uppmärksamhet. Nu kommer skådespelaren i uppsträckt hållning. Han hälsar på allt och alla och lägger ut sitt senaste skådespel. Frikyrkans ungdomsverksamhet bullrar av slamrig gospelvariant. Klumpiga trumriff ackompanjerar skådespelarens ivriga gester och en musikhandlare har just flyttat in i grannhuset. Jag sätter mig på soffan i hörnet; den soffa som nyss flyttats från blomsteraffärens skugga. Caféägaren samlar ihop sin familjära organisation; precis som han alltid gjort vid denna tid, sent på eftermiddagen. Vad säger han till blomsterflickan? Hon arbetade inte i går, men nu är hon här. Caféägaren ska visst åka till ön i år igen, den andra sommaren. Nu brinner jag i solen på den gröna soffan och husväggen bakom mig svettas i murbruk. Barnen kommer släpande med kooperativa plastkassar, ivrigt påhejade av caféts stamgäster. Den finska formgivaren går besvärat in i sin butik och speglar sig i sin egen avbild. Hennes inbundna uppfattning fnyser när hon hör konstnären briljera över en saxofonists improviserade värld. Hammerth