Så här i efterhand var det ingen av oss som kunde säga var det började men Anna Anka hade antagligen planerat för detta en lång tid innan hon trädde in på scenen. Kanske hade hon börjat bana vägen fram till sina drömmars mål redan som liten flicka. När hon väl var inne på banan gick allt av bara farten. Folket älskade henne. Hennes skånska, hennes magra armar och spetsiga näsa, hennes rättframma sätt att uttala sig om andra människor, allt detta blev hon älskad för. Så när förlovningen mellan Anna Ankas dotter och hennes framtida make tillkännagavs var det bara en logisk konsekvens av Anna Ankas vägval. Äntligen var Anna framme vid målet. Hon hade längtat efter denna stund i hela sitt liv. Ingen av oss hade kunnat ana att det var just detta som skulle ske. Men Anna hade förstås hela tiden vetat om det, målmedveten som hon alltid varit.

Fullkomligt lycklig satt hon nu där, i en paviljong i Drottningholm. Nedanför henne på en liten grusväg strosade det nyförlovade paret: Anna Ankas dotter och Prins Carl Philip.

Lotta