Jag är på väg till T-centralen, har egentligen inte tid, men nu gäller det teaterbiljetter, om det nu finns några platser kvar. Stockholms stadsteater, Hamlet; hade premiär på Nyårsafton och nu går pjäsen för fulla hus. Strålande recensioner, länge sedan man läste sådan ros. Nu står t-banan still i tunneln och jag som inte har tid. Det tar tio minuter till centralen. Som sagt, Hamlet, Stockholms stadsteater. Jag går till Kulturhuset. Biljettkön är lång. Jag väntar, alla väntar, hela huset väntar. En biljettkassörska. 20 kunder före mig. Vad ska nu tiden göra av mig. Jag är ur led. Det går långsamt. Jag läser om föreställningen. Tiden går ännu långsammare. Nu börjar mitt möte, någon annanstans. Forget it! Jag försöker ringa. Inget svar. Efter fyrtio minuter är det min tur, men ingen tur, inga biljetter kvar. I kväll finns det två biljetter. Men jag kan inte gå ikväll. Faan! Jag lämnar kulturbygget, besviken; ett missat möte, inga Hamlet-biljetter och själv hinner jag inte med tiden, undra om tiden hinner med mig, inte idag i alla fall, inte igår och kanske aldrig.

Johan