Mina knän, fötter och höfter ömmar. Promenaderna är tunga på ojämna trottoarer. Nivåskillnader belastar min värkande kropp. Det gäller att man har rätt skor, kängor med kraftiga sulor. Mina är tunga som bly, men de enda som kan användas i detta väglag. Gatorna är hyfsat plogade. Trottoarerna är orörda, snömådd och under blankis. Hur många benbrott har detta orsakat i år? Vad kostar det? Vad kostar snöröjningen? Jag såg två ledande kommunpolitiker som i TV debatterade snöröjningen. De tyckte att trottoarernas ”skötsel” var oacceptabel, de var överrens, men hade ingen lösning på problemet. Men jag har ömmande knän och fötter som värker. På 1970-talet växte jag upp i en villa i småstaden. Utanför huset gick det två trottoarer och nåde oss om vi inte skötte dessa kommunala gångstråk. Det var ett evigt plogande och sandande. Skulle någon halka var vi ansvariga. En vän refererar, om en insändare angående snösituationen på 1700-talet, då snöröjningen i Stockholm tydligen hade samma problem som idag. Man har tydligen inte lärt sig under seklers gång. Lätt irriterad går jag gatan fram, med mussteg, i väntan på att isen ska knackas bort och att man återigen kan gå på stadens trottoarer utan bräckliga höften och ömmande knän.

Johan