Brahms, tredja symfonin. Jag ställer upp ett instrumentationsdiagram; 163 takter, ett tema som vandrar runt. Varje instrument får sin färg. Detta är ett pedagogiskt grepp; en utformning som kompositionsstudenterna ska tillämpa på sina egna instrumentationsuppgifter. Översikt, nästan fågelperspektiv. Den gamle Brahms hade full koll; egentligen ingen jätteorkester, ändå innehåller verket all dynamik. Detta är verkligen stor musik, allt inflätat i orkesterkroppen. Flöjten öppnar upp klangen och nog finner vi klassiska grepp när så behövs. Sidotemat är så listigt att man häpnar. Här har Brahms trollat bort varje takts första slag; inget melodiskt mästerverk, men det behövs inte här. Däremot trollbinder huvudtemat; upptakt, sedan seglar motivet på böljande harmonik. Mellanstämmor binder satsen, hörs knappt, men tar man bort dem blir allt tomt. Gester, figurer, övertaganden, så läckert och allt låter Brahms. En oas i en kompakt symfoni. Just här, i tredje satsen, finns mycket att lära, därför denna prototyp. Jag har alltid lärt mig av Brahms. Nu är det studenternas tur.

Johan