Snart har jag läst ut Lars Noréns dagbok, första delen; kanske 800 sidor, vet inte så noga då det inte finns någon paginering. Man skulle tro att man var trött på dramatikerns upprepande handling efter denna tegelsten. Aldrig! Jag längtar redan efter del 2; njuter av det avskalade, virtuosa språket, utan klichéer och banala grepp. Rytm, form, tid och tanke. Men det håller förmodligen inte påhoppade journalister med om. Men tänk om de kunde skriva en tiondel så här bra. Här talar konstnären, geniet och han kan verkligen beskriva allt från vardagens enkla görningar till passionerad kärlek. T.o.m när han skriver om fotbolls-VM blir innehållet genialt. Han hittar infall som sportreportrar bara kan drömma om. Och visst förstår man hans dramatiska tankar, där han hela tiden försöker skala av och han längtar efter pjäsen utan repliker. Jag väger varje ord, mening och skildring, på guldvåg och läser de sista sidorna i första delen. I morgon ska jag börja på del 2.

Johan