Drottningholms slott står kvar efter allt ståhej och kronprinsessbröllop. Men kungligheterna är inte här, endast en massa turister. Märkligt, alla dessa människor från när och fjärran. Kanske är de här bara för att få en skymt av svensk kunglighet. Men här får de nöja sig med vaktande soldater och en rundtur på slottet. Själv är jag mest intresserad av Drottningholmsteatern, Kina slott och den angränsande naturen. För ett halvår sedan gick vi här och pulsade i halvmeter snö. Det var 17 minusgrader. Nu är det nästan 25 grader varmt. Evert Lundqvist’s ateljé är stängd. Synd, men vi går kanske hit på söndag. Då är ateljén öppen för beskådning. Jag får nöja mig med att studera ateljéfoton, som är uppsatta på ytterdörren.

Kina slott. Vi dricker kaffe på fiket, sitter i skuggan. Detta gåvoslott väcker österns tankar. Vilken present! Skillnad mot I-pod och konstböcker. Blir man lyckligare av att få ett slott i present? Vem vet. Vem vill inte bli slottsherre. Fast här kan man ju inte bo; finns inte ens platt-TV eller utomhusgrill. Nej, slott är nog för kungligheter och då i modernare tappning och slott kanske är bäst i sagorna. Drottningholm dyker åter upp i fjärran, på vår promenad i slottsparken. Visst, parken är fin och kanske har kungen och Silvia en egen, privat vrå bland alla dessa turister. Fast nog trivs man bäst i sitt eget slott, i hyreslägenheten någonstans på Södermalm.

Johan