Och så var det funderingar kring tiden. Jag har varit hemma i 10 dagar och har inte fått hälften gjort som planerats. Vad håller tiden på med?!! För att ingen kan väl påstå att jag inte jobba. Jag ligger i som en rem. Fast idag är det för varmt; har jobbat hela förmiddagen, men nu står jag inte ut i den bastuvarma lägenheten. En eftermiddag i semestersverige. Finns det tid för sådant? Andra har tid. Då bör väl även jag kunna utöva semester. I morse satte jag igång översikten på Beethovens nionde symfoni; ett tidskrävande arbete. Efter det, Mahler’s nionde symfoni, samtidigt som jag själv komponerar fler stycken. Detta förstår inte tiden, knappt jag själv.

Tiden, ja. Har jag tid med semester, fotbolls-VM och allmän avslappning? Knappast, men jag har börjat jogga. Det måste jag ha tid med, annars kommer det inte finnas någon tid kvar. Varför kan inte tiden förstå att jag måste ha mer tid. Finns det tid för vanlig tankar, tid för att bara vara? Pianokonserten, på ritbordet, blänger på mig. Jag har komponerat ungefär 6 minuter på verket, dvs. effektiv speltid; satte igång stycket för två år sedan och var finns nu den tid för att fullborda konserten? I alla fall inte här och nu. Kan tiden förstå detta dilemma? Förmodligen inte och det är knappt jag själv gör det.

Johan