På facegrupp är jag med i en grupp som kallas: ”Vi som alltid måste bokstavera vårt efternamn”. Krångligt efternamn; ofta är detta ett problem. Även om jag bokstavera mitt namn blir det nästan alltid fel. Vanligen har det sista H:et tappats eller så finns inget R. Värre blir det om någon vokal ersatts av en annan. När jag arbetade på Dramaten på 1980-talet hade mitt efternamn, i en recension, förvandlats till Hummerth. Nästan lite komiskt. Inte helt ovanligt kan följande felstavningar uppstå: Hamlet, Hamnett, Hummert etc. Visst tröttnar man, men i gengäld har jag blivit en hejare på att bokstavera. Idag reser jag till Kalmar. Vid bordningen av bussen hittar chauffören inte mitt namn i passagerarlistan. Överraskad? Egentligen inte. Jag tittar själv genom passargerarlistan och upptäcker plötsligt, något förvånad, en ny variant av mitt namn: ”Johan Hemmet”. Det har jag aldrig sett förut. Som Hemmet får jag äntligen borda bussen, destination Kalmar.

Johan