Köp tre, betalar för två. Jag ska inte köpa något, inte idag, bara granska vad jag möjligtvis ska inhandla i morgon. Mina maffialiknande solglasögon kanske bidrar till uppmärksamheten. Ganska omgående ser jag vakten som går omkring i mina fotspår. Ja, jag vet, jag ska inte köpa något, inte idag i alla fall, kanske i morgon. Ser jag verkligen ut som en som inte ska handla? Varför går annars vakten efter mig? Tröjorna ser trevliga ut. Byxorna inget vidare. Affären jag går i är modernt inredd, luftkonditioneringssval, få kunder. Jag är inte kund, men jag är här. De kvinnliga expediterna tittar på mig. Jag ler tillbaka och hälsar. De viker tröjor och väntar på nya kunder. Strumporna är billiga, men jag ska inte ha några idag. Vakten står nu vid kostymerna. Han har full koll på mig. Han ser inte trevlig ut. Han stirrar på mig. Ser jag ut som en snattare? Tänk om han visste att jag aldrig stuligt något i hela mitt liv. Skulle han bli lugn då? Som sagt, byxorna ser ganska förfärliga ut, men skjortorna är inte så dumma. Sommar-REA. Billigt! Jag ska ekipera mig, men inte idag, ska det vara så svårt att förstå! Vid entrén hänger t-shirts i alla dess färger. Tre för hundra, som hittat, nästan gratis. Det får bli några sådana, kanske i morgon. Till vaktens lättnad lämnar jag nu affären. Hans blick följer mig ut ur affären. Inget larm utlöses och jag har ännu en gång besökt en affär utan att köpa något. Måste man då känna sig som en bov? Tydligen! Vakten fick i alla fall mig att känna mig som en kriminell.

Johan