Det är eftermiddag. Aldrig har jag tidigare varit på Fredrikskans i sådan hetta. Samma tropiska värme jag en gång uplevde i Miami. Vi sitter på norra läktaren; en relativt nybyggd läktare, som snart ska bytas mot ett helt nytt stadion. Vi sitter i mitten, åttonde raden, 33 grader varmt. Keps, solglasögon, shorts, mineralvatten och stor förhoppning på seger. Svenska cupen, mot Gefle. Kalmar spelar i helrött, snygga dräkter; hur man nu orkar spela i denna värme. Utmed sidolinjerna står det baljor med vatten och efter 30 minuter står det fortfarande 0-0; fast Gefle borde lett med både ett och två noll; en boll som passerade målinjen utan att domaren såg det, samt en boll i ribban, en annan i stolpen. Gefle trycker på. -I pausen går vi en runda kring arenan. Denna brännheta sommardag behöver man inte trängas på Fredrikskans, kanske tusen personer. Andra halvlek. Gefle tar ledningen, 1-0, men där tar det slut. Kalmar är som ett nytt lag, leder spelet på mitten och listiga mittfältare fördelar bollar till höger och vänster. 1-1, nu ännu varmare. Spelarna ser loja ut. Efter full tid fortfarande oavgjort. Förlängning. Kalmar får ganska omgående straff. 2-1. Några minuter senare 3-1. Tropisk värme, svenska cupen och Kalmar är nu i semifinal; en ny match redan på torsdag. Kanske går jag dit och åter utmanar värmen. Vad gör man inte för sitt lag.

Johan