Tågen går ofta i Kalmar. Framstahuset tar emot många lok och vagnar, som passerar dagligen. Hela dygnet utsmyckas atmosfären med klockor och nedfallande bommar; en tyst väntan på ca. två minuter, därefter bullrande tåg i båda riktningar, fast aldrig samtidigt. Här kan man leva efter tågens ankomster och avgångar. Mammas balkong ligger intill banvallen, precis vid järnvägsövergången. Det gäller att vänja sig, från dygnets första godståg, till ett sista ankommande persontåg. Det är nästan som en amerikansk film. Ni vet, där hela huset skakar då tågen passerar. Mamma har koll på tågtider, ställer nästan in dagen efter ankomster och avgångar. Tågen berättar om klockslagen. Ibland tar mamma adjö av avresande släkt och vänner, men inte genom avsked vid centralstationen. Istället står hon på balkongen och vinkar till det passerande tåget.

VM-fotbollen är över. En hel månads fotbollsslit är förbi. Det har varit en intensiv period, med fotbollssoffa, ett annorlunda umgänge och allt detta i den lilla staden Kalmar. VM-soffa är en tradition sedan 1982. Nu bryter vi upp för denna gång och Spanien har blivit världsmästare. Idag reser halva fotbollssoffstyrkan iväg; tåg till Köpenhamn, avgång 09.05 och mamma och jag vinkar av sällskapet från balkongen, i rätt tid och det kändes faktiskt lite högtidligt.

Johan