Johan Hammerth

De fyra elementen

Fri, 10 Oct 2008 06:27:47 +0200

I dag har vi arbetat med de fyra elementen. Hur ska nu studenterna gestalta detta och vad i ska uttrycken hitta sin form? Jag ger dem m�ngder av t�nkbara l�sningar i storformer och inventerade parametrar. Eleverna arbetar vid mixerborden, vid datask�rmarna, med synthar, samplingar, akustiska instrument och framf�rallt med sin kreativ fantasi. Allt s�tts ihop i "Logic". Det �r h�r som det best�ms, inte vid notpappret; allt mixars, panoreras och sedan redovisas det vid n�sta seminarium. Hur t�nker de d� n�r de ska illustera ex. jord? G�r det att efterh�rma planetens grunton och d� kanske sprida detta i ett �vertonsspektra? �r det viktigt eller �r det kanske jordens f�rg som ska instrumenteras och i s� fall hur g�r man det? Eller �r det bara fri fantasi som ska struktureras? M�ngder av id�er diskuteras. Jag ger dem minimalistiska funderingar, med konstanter och variabler; att utifr�n detta transformera en tanke, en fantasi. Det g�ller nu f�r dem att f�rl�nga formen, fr�n etydens en och en halv minut till �tminstone det dubbla. Luft f�r de att t�nka p� flyktiga ackord, uppbrutna tonf�ljder, �vertoner, mjuka r�relser, h�ga frekvenser; ett tillst�nd i st�ndig f�r�ndring, kanske i gr�-vit skala. Tonkaskader byggda som retrograda och inverterade gestalter. Jag ger dem tankar kring naturtonskalor, pentatonik, harmoni och mindre dissonanta klangkroppar. Elden illustrerar andra f�rger; differentierade spelarter, sordinerat bl�s och violiners str�kf�ring n�ra stallet, kanske med h�rt str�ktryck. Studenterna f�rst�r direkt tanken, R�relsen kan beskrivas i osymmetriska flammor, gester som direkt kan rytmiseras. Jag p�pekar betydelsen i oregelbundna perioder: i dynamiken, i figurativa funktioner, i ackordens uppbyggnad och i de �verlagrade skikten. Vatten r�r sig i musikens v�rld. Musiken r�r sig i vattnets rytm. Sp�nning och avsp�nning i ett naturligt fl�de. Flukturerade r�relser, fram och tillbaka, i grundfrekvenser och i ett spektrum upp mot flageoletters h�gsta v�sen. Processform kan vara en naturlig utv�g, tonalitet mot tonalitet. Jag l�gger ner tuschpennan och nu �r alla d�rrar �ppna f�r fantasin.

�ter gym

Thu, 9 Oct 2008 06:55:26 +0200

�ntligen tillbaka till gympan, vattengympan, dessutom vanligt gym en g�ng i veckan. Dagen �r alldeles f�r stressad. F�rst komponera k�rstycke mellan 06.00 - 9.00, inklusive frukost, dusch, tv�tt och andra morgonbestyr. Sedan elev klockan tio till halv tolv; duktiga elever alltid minst en och en halv timme. D�refter bank, snabblunch och en f�rel�sning p� Ackis; intensivvecka �ven f�r oss l�rare, aldrig blir man full�rd. F�rel�sningen ska h�llas i B34, kammarmusiksalen, en g�ng Musikh�gskolans st�rsta sal. Med andan i halsen kommer jag en minut f�re start och d� visa det sig att f�rel�sningen �r inst�lld p� grund av sjukdom. All denna stress och snopet st�r man d�r och l�ser p� den hastigt uppsatta lappen; obligatoriskt f�r alla l�rare, sedan inst�llt och pl�tsligt f�r man en extra timme. Vad g�r man nu? Snabbt till bolaget, �link�p inf�r kv�llens match, TV-s�ndningen efter gympasset. Vid det h�r laget �r jag helt slut. Nu hem och jag hinner med n�gra takter p� k�rstycket. Bass�ngen ligger som vanligt och flyter. Jag �r i god tid, duschar, l�ser gratistidningarnas korsord. V�r gymledare �r redan ig�ng med en annan grupp. Jag h�r hennes frenetiska r�st manar p� deltagarna; ser r�relserna framf�r mig, samma program som v�rt, samma musik. - Vattnet �r h�rligt varmt i dag, k�nns knappt att man �r i. K�ppar, paddlar och annan utrustning baxar vi med oss i poolen och nu joggar vi lugnt fr�n kant till kant. Stretching, mycket stretching. Nu paddlar vi med mycket motst�nd. H�rligt! Det k�nns i armarna, tyngdpunkten fram�t. L�tt jogging, f�ljt av h�rt tempo. H�ga kn�n, �t v�nster, �t h�ger och nu str�cker vi ut, s� mycket som det g�r f�r en stel rygg. Trampar vatten, utan att r�ra botten, ett rysligt tempo och sedan h�jdpunkten, n�r man ska ta ut sig totalt. Passet slutar som inledningen; l�tt joggning, sm� r�relser, lugn och ro och snart v�ntar TV-matchen. Snacka om h�rlig uppv�rmning.

En tons�ttares dagbok 45

Wed, 8 Oct 2008 05:44:40 +0200

K�rverket tar form hastigt, fyrst�mmigt, att kunna sjungas av de flesta k�rer. Texten reder ut de harmoniska f�rloppen. Det k�nns som om slutkadenser inte �r viktiga i detta k�rverk. Mellanst�mmorna �r livliga, mer �n vanligt, f�rpassat till fj�rdedelar och �ttondelar. Ackordf�ljderna h�ller ihop, precis som ordens episka ber�ttelse. De ned�tg�ende spr�ngen presenterar sig direkt. De finns h�r precis som i mina andra vokala verk; viktiga, framf�rallt de st�rre spr�ngen. Melodiskt g�r tematiken i cykler, som om det inte vill utvecklas. Andningen ligger i dynamiken. Andras texter f�ngar alltid upp min dolda tematik och nu reser jag dessutom i en helt ny samklangsmilj�. �n s� l�nge �r stycket f�r tr�ngt, kompakt, m�ste t�jas ut, breddas. Mellanspelen har fortfarande inte hittat sin form; 12 takter, 4 takter, 8 takter, 4 takter, textl�st eller inte, vet inte �nnu. Nu sjunger jag f�rsta versen. Orden ligger fortfarande inte bra i munnen. Mer rytmisk pregnans g�r nog susen. H�jdpunkterna balanserar fortfarande d�ligt. Arbets�ttet �r att �sa p�, att rensa, f�r�ndra, tunna ut, bygga p�; ett letande f�r att till sist hitta de r�tta proportionerna. Det finns egentligen ingen klassisk form, mer ett fl�de, tillst�nd som p�g�r. �r tempot f�r snabbt? Kanske n�got; nu tempo 76, kanske borde det vara 69. Nu sjunger jag sista versen. Inte helt l�tt. Texten k�nns inte naturlig som jag nu konstruerat satsen. Betoning, obetoning; det g�ller att f�lja ordens egen rytm, justera och helst inga kompromisser. Nu sjunger jag sista strofen: "-jag �r inte l�ngre kvar".

En annan dag

Tue, 7 Oct 2008 07:18:21 +0200

Regnet formligen vr�ker ner. Lunchen p� Bysis var som vanligt bra, fina r�varor, v�llagat. Sedan kaffe p� Kaffebaren; nya �gare, fortfarande mycket bra, trevlig och lugn st�mning. Dessa luncher har blivit rutin, en n�dv�ndig tilldragelse, d�r kollegiala samtal f�r livet vidare. I dessa finanskriser ber�r vi �ven ekonomiska f�rdjupningar. Vi fattiga f�rlorar inget p� b�rsnedg�ngen, men vi talar g�rna om det, vi som lever i st�ndig f�rlust. Fast rika i konsten och det kan man leva l�nge p�. Regnet tilltar, beskriver v�l krisen i v�rlden. Inte �r det heller v�der f�r uteservering, trots att det �r ganska varmt. Kaffet �r h�rligt, cappuccino, med en m�rk chokladpralin till, ska vara bra f�r h�lsan, �tminstone g�ller det f�r kv�llspressen just nu. G�sterna tr�ngs vid den tillbakadragna bardisken. Vi, kollegan och jag, �r de enda stamg�ster som finns kvar fr�n den f�rra regin och nu �r vi �ven stamg�ster hos det nya styret. Klockan �r �ver tv� och det �r dags att �ka till f�rorten, h�mta f�rortsbarn p� fritids. P� Hornsgatan sl�ss fordonen om plats; cyklister k�r som d�rar medan bilister tv�rnitar i gath�rnen. Vi fotg�ngare flyr regnet och tar skydd under markiser. I tunnelbanan r�der lugn s� h�r dags. T�gen kommer och g�r och jag byter t�g i Gamla stan. Barnskriket, i andra �nden av vagnen, �r det enda som st�r min djupa koncentration. �ver jord, ljus, kanske sol p� g�ng. Vid Alvik sneglar nockebybanan snett mot v�rt moderna t�g. Det �r snart tid f�r dess avg�ng, mot Brommas mest exklusiva omr�den. Dagen �r verkligen gr�. F�rorten �r �nnu gr�are. Snart Stora mossen, Abrahamsberg och Brommaplan. Dags att stiga av, kvart i tre, snart h�mtning p� fritids, en helt vanlig dag och andra sysslor tar nu vid. "N�sta Brommaplan"!

Bollen �r rund

Mon, 6 Oct 2008 06:43:59 +0200

Nu �r det n�ra. Det var n�ra f�rra �ret ocks�. D� blev de cupm�stare; redan det var stort och att de �ver huvud taget skulle vara i n�rheten att bli svenska m�stare har nog aldrig funnits i verkligheten. Inte i v�r verklighet i alla fall. Men det var n�ra f�rra �ret och kanske �nnu n�rmare i �r. N�r jag var liten grabb harvade laget mest i gamla division tv�; spelade mot Brom�lla, Emmaboda och ibland derbyn mot rivalerna AIK, inte Gnaget utan sm�lands eget AIK. Hur m�nga g�nger har man inte st�tt p� norra st�, lidit och f�rbannat sig �ver det usla ballongbollspelet. "Kalven", Bosse Johan och allt vad de hette; grabbarna, amat�rerna, p� den tiden n�r man spelade 2,3,5-system och alla hade det nummer p� ryggen som beskrev positionen p� planen. Nummer sju, h�geryttern var alltid min favorit, oavsett lag; den plats jag sj�lv identifierade mig med och som jag alltid k�mpade f�r att inneha, i pojklag, i juniorlag. 1975 h�nde n�got med v�rt r�d-vita lag. F�r f�rsta g�ngen i "modern" tid gick laget upp i allsvenskan. Kommunen blev s� stolt att man b�rjade bygga om hela arenan och vi hade blivit s� vuxna att vi nu hellre satt p� nya betongl�ktaren �n att st� och tr�ngas p� den gamla st�platsl�ktaren. Med tiden blev laget ett hyfsat stabilt allsvenskt lag. N�gra �r ur h�gsta divisionen, f�r att sedan �terkomma med nya krafter. Kalmar FF. Det som nu h�ller p� att h�nda �r overkligt f�r en redan pessimistisk sm�l�nning. Laget har lett allsvenskan sedan i b�rjan av maj. Stabilt, tryggt och de har redan gjort �ver femtio m�l. Detta lag, som enligt media �r sveriges tr�kigaste och m�lsn�laste lag �ser nu in m�l; Ingelsten, Elmarna, brassar och en och annan f�rsvarare n�tar fr�n alla h�ll och kanter; fasta situationer, kontringar, korpassningsspel, ur alla situationer kommer m�len. �tta omg�ngar kvar. Ska det r�cka denna g�ng? UEFA-cupen blev inte den segeryra vi v�ntat oss. Hemmaplan blev bortaplan. Fredrikskans naturgr�s blev en v�t plastmatta hos v�rsta konkurrenten. Vilket �de! N�sta Trelleborg. Har de l�tt f�r sk�nelaget? K�nns livsfarligt, f�r att inte tala om Halmstad och Djurg�rden. Stockholmslaget �r p� g�ng, upp�tg�ende formkurva. Sp�nningen �r olidlig. Kanske f�r vi i �r uppleva n�got vi aldrig kunnat dr�mma om. Kalmar FF, SM-guld, svenska m�stare! "Heja Kalmars r�da br�der, spela nu s� kulan gl�der, FF, FF, FF".

Systemtankar

Fri, 3 Oct 2008 07:44:54 +0200

Fredag, �ngest, vilken mat ska jag laga och vilket vin ska jag ha; r�tt, vitt, mousserande, torrt, s�tt, druvsort, land, distrikt, eller ska jag verkligen ha n�got vin? Kanske blir det �l ist�llet, tjeckiskt, mycket humle, h�rligt! Jag tar t�get mot stan, mot systemet; fredag eftermiddag, f�rmodligen j�ttek�er redan. Vid Gullmarsplan �r det ocks� k�er, till tunnelbanan. Typisk fredagsst�mning, folk p� v�g fr�n arbetsveckan till en v�ntad helg. Och snacka om rusning, kanske till bolaget, aff�ren, puben, dagis eller bara hem till k�ket och fredagspastan, en liten bjudning, d�r systemink�pen redan �r gjorda; tv� flaskor vin, n�gra �l, Mariestad - att smutta p� under matlagningen och en flaska cognac. Tunnelbanan kryper �ver vattnet till Skanstull och det tar 7-8 minuter till jag ska stiga av vid Medborgarplatsen. Vinbutiken, i S�derhallarna, sk�ljer vinsorter �ver mig. Hur ska jag nu kunna v�lja? Spanskt, italienskt, franskt, kanske fr�n california, sydafrikanskt eller varf�r inte ett ungt australienskt vin. Box eller flaska, h�rtappat eller ett billigare slattvin. Ca. 90 kr. Men inte matlagningsvinet, det f�r bli billigare. Champagne, det var l�nge sedan. Torr m�ste den vara, kanske f�re maten. 200 kr. Ok, d�. Det �r ju faktiskt fredag bara en g�ng i veckan. Jag skriver upp buteljernas nummer. R�tt portugisiskt - ekologiskt, Tysk Riesling. Det blir en dyrare champagne, med gul etikett, ni vet och ett billigt r�dtjut till s�sen, en treliters box. Snart �r det min tur och jag har ytterligare en g�ng l�rt mig att inte planera systemink�pen p� v�g fr�n jobbet. B�ttre att best�mma n�r man v�l �r p� plats. Sk�l och trevlig helg.

Sett och h�rt

Thu, 2 Oct 2008 07:05:55 +0200

Varje g�ng jag �ker tunnelbana, sp�rvagn eller buss t�nker jag p� det. Alla dessa nya ansikten. Jag kommer p� mig sj�lv hur jag stirrar, registrerar och fascineras av alla nya utseenden. S� olika, men �nd� s� lika. Hur kan det bara finnas s� mycket olika utseenden och detta bara i Stockholm. Jag �ker kommunalt ungef�r tre g�nger i veckan och aldrig egentligen st�ter jag p� n�gon jag k�nner, inte ens k�nner igen. Skulle alla dessa ansikten vara nya uppt�ckter eller �r det bara s� att hj�rnan om�jligen kan medvetandeg�ra det i minnet. F�r det �r ju faktiskt s� att jag ofta, till och fr�n jobbet, �ker samma t�g vid ungef�r samma tid och nog borde man st�ta p� n�gon man k�nner igen. Det h�nder, men s�llan. Djur av samma art ser ungef�r likadana ut, tycker vi i alla fall; flugor, myror, bofinkar, myskoxar, f�stingar och alla andra djur som man kan t�nka sig. Upplever de att de har olika utseende? K�nner myran Putte igen myran Vicke? Men de g�r v�l kanske p� lukten. Galen tanke, men jag t�nker den. I tunnelbanan idag �r det ingen som liknar varandra. Alla ser olika ut, f�rutom kl�derna; m�nga har samma stil och det �r v�l det enda som binder dem samman. Vissa passar utm�rkt i det nya modet, andra inte alls. Har du st�tt p� din dubbelg�ngare n�gon g�ng, kanske n�gonstans mellan Djursholm och Danvikstull? F�r nog skulle man bli chockad d� och visst h�nder det ibland att man ser n�gon som har en viss likhet med en sj�lv, en helt fr�mmande person, nog s� obehagligt.

Varje g�ng jag �ker kommunalt f�rv�nas jag av m�nniskors r�ttframma samtal, hur ogenerat de talar om sitt privatliv, ibland n�stan intimt. I samtal mellan m�nniskor, som fysiskt sitter bredvid varandra, sker samtalen ofta mer diskret. D� f�r man stora �ron. F�r inte vill man missa vad som s�gs. Mobiltelefonen h�jer per automatik m�nniskors r�ster och man ramlar in i familjetragedier, kv�llsplaner, k�rleksm�ten, matink�p och alla m�jliga privata v�rldar. Och nog �r man intresserad och nog �nskar man ibland att inte byta t�g just h�r, just nu. Sedan n�sta t�g, n�sta samtal, ett nytt �de, kanske ett drama och ett och annat lyckligt slut. Detta �r den verkliga dokus�pan. Definitivt med "sk�despelare" man inte k�nner igen och f�rmodligen aldrig kommer att se igen. �gonblickets teater. Kan det bli b�ttre underh�llning? Flickan bakom mig �r uppr�rd och hon sk�ller ut en f�rmodad pojkv�n. Abrupt st�nger hon av telefonen och b�rjar med en g�ng att SMS:a, samtidigt som t�rararna sprutar. Hennes telefon ringer oavbrutet. Hon tar ingen notis om detta. Det �r bara alla vi andra som g�r det. Vid T-centralen tar tragedin slut n�r flickan kastar sig ut p� perrongen, fortfarande ivrigt SMS:a. Det �r nu man kan undra: Varf�r g� p� teater n�r den finns mitt ibland oss i kollektivtrafiken.

En dimmig f�rg

Wed, 1 Oct 2008 07:04:11 +0200

Studenterna har just gestaltat en specifik dimma, en dimma som l�ttar. Hur kan s�dant beskrivas musikaliskt? Kanske som Carl Nielsen's s�tt att gestalta det. Men s� ser inte v�ra studenter det. De har inte ens en tanke p� fl�jt eller harpa, ingen klassisk form, ingen traditionell harmonik. N�r jag spelar upp Carl Nielsens stycke f�r dem �r det f�rsta g�ngen de h�r verket. Ingen av dem f�rknippar musiken med dimma och de var n�stan l�ttade n�r musiken tystnade. F�r eleverna g�ller i f�rsta hand inga traditionella instrument, ingen vanlig notation, ingen melodi med ackompanjemang. Partituret ligger i "logic", inspelningsprogrammet d�r syntar och samplingar blir orkestern. Deras tekniska kunskap �r stor och ljud�tergivningen str�lande. Skikt, figuration och andra st�mningsparametrar h�ller dimman flytande och nog beskriver de det fuktiga f�rloppet v�l.

Studenterna gestaltar f�rger, kanske en specifik f�rg, kanske en f�rg i f�r�ndring. Jag ger dem uppgiften i tv� och tredelad form, antingen som process eller i block. Deras klangfantasi k�nner inga gr�nser, digitalt - analogt, spelar ingen roll. T.o.m de gr� f�rgnyanserna f�r ovanligt mycket liv. �ven skikten i etyderna �r tydliga; dualism i frekvens, r�relse, motiv och ljudk�llor. �nd� �r subjektet solklart. I varje uppgift �ppnar jag fler d�rrar, mer kunskap, fler riktade direktiv. Kunskap som ger mer frihet, utvecklar fantasier. De f�ngar f�rv�nadsv�rt snabbt upp kompositionsteknikerna, metoder d�r det inte finns n�gra beg�nsningar. Den gula f�rgen k�nner vi alla igen omedelbart och vattniga figurer kl�r redan f�rgyllda f�rnimmelser. Nu g�r studenterna, i grupper till olika studios, med uppgiften att gestalta tillst�nd i b�gform och tv�dela ABA-form. Allt f�r konsten!

Stradivarius

Tue, 30 Sep 2008 08:08:44 +0200

Finns det n�got v�rde i denna bild, eller r�ttare sagt finns det n�got av v�rde p� denna bild. Komponisten, till h�ger har komponerat ca. 150 verk. Vad �r det v�rt? F�r komponisten mycket, i b�sta fall betyder musiken n�got f�r andra ocks�. Violinisten till v�nster �r en h�gt v�rderad musiker och han turn�rar oavbrutet mellan v�rldens konserthus, med stora program: violinsonater, konserter, kvartetter m.m. Men kanske �r det stora v�rdet i denna bild inte komponisten eller musikern, i alla fall om man ser det historiskt och ekonomiskt; snarare �r det instrumentet i musikerns hand. Fiolen, den som ligger klistrad mot violinistens axel, �r byggd av Antonioni Stradivarius 1724. I alla tider har det spekulerats om dessa fiolers hemligheter och ekonomiska v�rde. F�r musikerna, som spela p� dessa instrument handlar det om andra v�rden; klang, teknik, den stora tonen och kanske k�nslan att vara ett med instrumentet. F�r komponister �r det en njutning att f� h�ra sina kompositioner utf�ras p� dessa guldkantade instrument. Jag vet, jag har gjort det. Antonioni Stradivarius f�ddes i Cremona 1644 och l�r ha byggt ca.1100 instrument, uppdelat p� fioler, altfioler, cello och viola da gamba. Genom historien har "experter" spekulerat i vad som g�r dessa instrument s� fantastiska, om det �r tr�slaget, formen eller kanske lacken - hur m�nga lager det strukits p�; m�jligen tiden, 1700-tal kanske var god f�r fiolbyggande. Delvis kanske hemligheten finns d�r. S�llan talar man om byggaren sj�lv, Stradivarius. Jag tror, �r ganska s�ker p� att hemligheten ligger d�r, fiolbyggarens osannolika skicklighet. Hur han skapade sin personliga violinform, hans hantverkskunskap, val av tr� och hur han behandlade materialet. Ex. l�r Stradivarius ha skurit ut locket, ovansidan p� fiolen, i ett drag, p� fri hand. Stradivariusfiolen �r ocks� mer avl�ng, smalare �n andra samtida byggares instrument; sm�cker och blygsamt elegant. Ofta �gs dessa instrument av institutioner, orkestrar, stiftelser, som sedan l�nar ut dyrgriparna till beh�vande solister. Det l�r finnas 300-400 stradivariusfioler kvar och nog blir �r det en helig stund att bara f� sitta bredvid ett av dessa kvarvarande instrument.

Preludium 23

Mon, 29 Sep 2008 17:38:37 +0200

Preludium 5

Mon, 29 Sep 2008 17:31:46 +0200

Konstn�ren och kollegan

Mon, 29 Sep 2008 07:03:07 +0200

Konstn�ren talar om pann�er. Han ska snart m�la i egen atelj�. Det �r ett tag sedan, men nu ska allt f� plats mellan olja och blandteknik. Romantiken �ver konstn�rsskapet har lagt sig f�r l�nge sedan. M�jligtvis fanns den k�nslan under tiden p� konstakademien. Nu �r det verkligheten som g�ller, dagens krassa villkor. Finns tiden f�r m�leri eller ska man skapa p� webben? Bra fr�ga i dessa snabbkonsumerande tider och tiden t�nker annorlunda �n det individuella skapandet. �n s� l�nge st�r staffliet uppst�llt i v�ningen bland nyinflyttade kartonger och familjelycka. F�rgtuber ligger mellan paletter. M�larl�dan i sig sj�lv �r ett konstverk, d�r �r av m�larens utveckling finns bevarad. H�r finns ingen doft av fransk terpentin, endast en l�tt k�nsla av s�pa, gr�n s�pa. Bilderna st�r utmed v�ggarna, fortfarande fuktiga fr�n en nyss p�b�rjad period. Penslarna �r rengjorda och snart ska det flyttas in till en ny atelj�.

Kollegan talar om partitur, stora partitur, som den sj�lvklaraste sak i v�rlden. Det specifika partitur han nu h�ller i sina h�nder �verrumplar honom n�got; att en s� stor orkester kan spela s� svagt. G�r det? Sj�lvklart, alldeles utm�rkt. Inget kan vara s� svagt som en stor orkester, som nyss l�mnat motsatsen - fortet. R�tt orkestrerat blir det som sammet i fj�rran; sextio str�kar i ett inbundet ackord, i olika hastigheter, svag energi. Ackordet �r komplext i mellanregistret, mer ih�ligt ut�t kanterna. Kollegan bl�ddrar f�rsiktigt, l�ser sida upp och sida ner. Hans skarpa intellekt snappar upp parametrarna i rasande fart. Och visst �r han hemtam i den stora orkesterlitteraturen och nog finns det ett och annat eget alster hemma i bokhyllan. Durata ca. 20 minuter. Det pl�jer han igenom p� halva tiden, med god insikt; ingen skuml�sning, noggrannhet �r det som g�ller. Notbilden �r glasklar f�r honom och snart ska han flytta koncentrationen till ett annat partitur.

En visa om livet

Fri, 26 Sep 2008 08:17:56 +0200

Samma visa varje m�nad; erl�gga avgifter f�r sin existens p� jorden, betala f�r att f� finnas. Vem best�mmer �ver s�dant? I det gamla Sverige drev fogdarna in skatter fr�n folket, som knappt �verlevde. Man tog spannm�l och uts�de f�r kung och fosterland. Var g�r mitt existenber�ttigande till? Hur mycket har jag betalat f�r mitt liv hittills? F�rmodligen s� mycket att jag kunde leva i �verfl�d resten av mitt liv. Det �r klart, alla lever f�r mina skattepengar, mannen p� gatan, politiker och t.o.m jag sj�lv, �tminstone p�st�r n�gon det. Men vad hade h�nt om jag inte hade betalat f�r mina steg p� jorden? �r jag en s�mre m�nniska d�? �r jag en b�ttre m�nniska om jag betalar mer? Ibland kan det k�nnas s�; man tj�nar mer pengar, betalar mer skatt, bidrar mer till statskassan, s�tter ekonomin i omlopp och det �r v�l de det g�r ut p�: Pengar och �ter pengar, eller.....? Samma visa varje g�ng; bevisa v�rdet p� n�got som �nnu inte �r p�b�rjat. De vet vad de vill ha, vilka resultat som visats upp tidigare. Samtidigt vet de inte rikt�gt vad de kommer att f�. Hur v�rderas det i pengar? Jag vet vad jag kan prestera, vad tidigare arbeten f�tt f�r resultat. �nd� vet jag inte hur detta arbete ska bli, inte f�rr�n det �r klart. Hur kan man v�rdera s�dant i pengar? Hur mycket �r jag v�rd och hur mycket �r de villiga att betala f�r mig? Ofta enligt best�llaren �r mitt v�rde ganska blygsamt, enligt vad de erbjuder mig i ekonomisk ers�ttning, �ven att de just vill ha mig och mitt resultat. Min priss�ttning beskriver en normal ers�ttning, vad nu en normal ers�ttning �r. Vad �r mitt liv v�rt? Kan man m�ta musik i pengar; de pengar som jag sedan ska avbetala mitt liv p� jorden med? Om det inte rinner in pengar finns d� min musik? �r det s� enkelt? Vem bryr sig? Om inte min musik finns s� finns alla andras musik och den kanske t.o.m �r billig, kanske gratis. Varf�r alltid samma visa? R�cker det inte med att man lever?

�Efterlyst�

Thu, 25 Sep 2008 07:43:46 +0200

K�nner du igen denne man? F�r det �r v�l en man? Vad skulle det annars vara? En fantombild? Men visst �r det n�got bekant �ver honom, trots det anonyma ansiktet. Har du sett honom f�rut? Jag har aldrig sett honom, i alla fall inte p� detta s�tt. G�r det att beskriva honom; �lder, karakt�r, yrke? Jag kan inte beskriva honom, har aldrig kunnat. Men h�rf�rgen d�? Vilken h�rf�rg har han? Om han nu har n�gon h�rf�rg. Jag har aldrig kunnat beskriva n�gons h�rf�rg. Och sedan har vi �ldern. Hur gammal �r han? F�r han �r v�l gammal? �tminstone har han v�l en �lder, det har v�l alla. Jag har alltid haft sv�rt att beskriva �ldern p� m�nniskor, bara att de �r gamla eller unga. Men vilket land kommer han ifr�n? F�r han kommer v�l fr�n n�gonstans? Kanske inte h�rifr�n, men fr�n n�gonstans. F�r han finns v�l, �tminstone har funnits? Det �r alltid sv�rt att best�mma m�nniskors nationalitet, bara att de �r m�nniskor och har n�got ursprung. Finns det n�gon efterlysning p� honom och varf�r st�lls annars alla dessa fr�gor? Mig veterligt finns det ingen efterlysning p� denna man. Men om det inte finns n�gon efterlysning, finns d� denna man? Jag har alltid sv�rt att f�rst� att efterlysta finns, bara att de fanns eller kanske finns n�gon annanstans. Om du har sett denne man eller iakttagit n�got speciellt som kan p�visa denne mans existens, kontakta d� denna hemsida eller n�rmaste hemsidamyndighet.

En tons�ttares dagbok 44

Wed, 24 Sep 2008 06:17:26 +0200

Jag utmanar min kunskap i Stravinskys j�ttepartitur. Att ta sig igenom denna sn�riga notbild �r ett gigantiskt arbete. Redan inledningsvis smular jag s�nder ett mantra av �tta toner, en ur�ldrig melodi som tons�ttaren omorganiserar, upprepar, flyttar i tiden; en princip han �terkommer till genom hela verket. Visst kan man fr�ga sig om det finns ett mer genomarbetat partitur i musikhistorien. Formen �r inte klassisk p� n�got s�tt, orkestreringen delvis mycket nyt�nkt och personlig; harmonik, skikt och formelprinciper var helt revolutionerande n�r verket en g�ng uruppf�rdes. Orkestern �r den st�rsta t�nkbara. Instrumentationen f�ljer den rituella handlingen, en f�rgl�ggning av orkesterklang som fortfarande st�r sig. Hur m�nga pastischer har inte framavlats med detta verk som f�rebild. En formel, i engelskt horn, avl�ser en redan utbr�nd fagott; espressivt upprepas motivet, med f�rslag som ideligen utsmyckar en av huvudtonerna. Riktade r�relser och kromatik kilar in sig mellan tematik och �verlagrade ackord. Skikten r�r sig i olika riktningar, n�stan kubistiskt, st�r traditionen p� ett fritonalt s�tt. D-moll mot dess, e mot fess. Hur l�t verket d�, vid tiden d� det uruppf�rdes. Med tanke p� hur orkestrar f�rmodligen l�t vid den tiden och hur sv�r notbilden �r klingade det med all s�kerhet inte speciellt bra. Idag, med moderna symfoniorkestrar, l�ter det fantastiskt och dissonans har blivit konsonans. Alla st�mmor �r v�l anpassade och instrumenten utnyttjas d�r de klingar som allra b�st. Instrumentkombinationerna �r fr�cka, fantasifulla och med dagens �ron helt perfekta. Visst komponerade Stravinsky vid pianot, men var orkesterns m�stare. Verket fanns i en f�rsta version f�r fyra h�nder. Det spelades igenom en f�rsta g�ng av Debussy och Stravinsky sj�lv. Vem skulle inte velat vara med d�. Debussy l�r har varit tyst efter genomspelningen, sedan gick han utan ett ord. De �tta hornen ans�tter str�kackordets accenter. Hur kan man bara komma p� n�got s�dant? En rituell dans d�r �ttondelar hamrar sig fast i ned�tg�ende str�k, ett skikt som med tiden ska f�rl�sas i m�ngder av handlingar. Jag orienterar mig mellan repetitionssiffror och fr�gar mig g�ng p� g�ng: Hur t�nkte han h�r? Avslutningen �r ett ofattbart klimax, homofon sats, d�r f�rslag visar v�gen, allt indelat i olika taktarter och jag tappar alltid andan i fl�jternas upp�tg�ende r�relse, i v�ntan p� det sista slaget.

Arn, den andra filmen

Tue, 23 Sep 2008 07:53:50 +0200

Vi har redan sett den f�rsta Arnfilmen. Nog var den b�ttre �n media siat om. Alla dessa sk�disar, masscener, kostnader - dyraste filmproduktionen n�gonsin. Nu n�r vi ska se den andra Arnfilmen �r vi alldeles f�r tidigt ute, elva�ringen och jag; vi som �ven s�g film nr.1. Biljetterna �r redan uth�mtade. Vi �ter vegetarisk mat p� S�derhallarna. L�rdagsoptimister v�ller in i saluhallen f�r att frossa i god mat och kanske en flaska vin. H�r finns allt till l�rdagsmiddagen. Skaldjuren dr�glar i fiskdisken. Havskr�ftor, hummer ostron, sill, laxpudding och andra fiskdekorationer bjuds i helgrusningen. Gr�nsakslandet �r bara dyrt, p� ytan fr�scht men 14 kr f�r en avocado �r f�r mycket. Vi �ter dolmar, coscos, sallad, kyckling, olika s�ser och alla m�jliga konstigheter. Biobiljetterna ligger i pl�nboken. Snart �r det bara en timme kvar. Biopubliken �r tidigt ute, redan p� plats. M�ngder av biosalonger bjuder ut de mest popul�ra filmerna. Barn, mycket barn passerar med f�r�ldrar, mor och farf�r�ldrar och sedan vi, elva�ringen och jag. P�annonser p� alla filmer �terupprepas p� uppsatta monitorer och vi avverkar s�kert tjugo filmer innan det �r dags att softa in i biosalongen. Den v�ldiga bioduken h�ller oss ig�ng med reklam i v�ntan p� att handlingen i den andra Arnfilmen ska ta vid d�r den f�rsta slutade. Hela biopubliken prasslar med godispapper, men alla mobiltelefoner b�r vara avst�ngda. Den starka volymen talar nu om att filmen b�rja. I denna del �r n�stan hela min f�rra sambofamilj med. Den ene brodern �r kung i b�rjan av filmen, f�r att sedan ers�ttas av lillbrorsan i sista scenen. Masscenerna �vertr�ffar varandra och musiken �r enligt all amerikansk filmmusikmodell. 1100-talet, Sverige finns inte, men Arn finns, fast han aldrig funnits i verkligheten. Tempelriddarna rider genom �knen och elva�ringen har redan r�knat ut hur det ska g�. Mycket riktigt, det slutar i blodbad, d�r alla d�r utan Arn och musiken �ser �n mer in stora mollackord �ver publiken. Lite stiltje, men handlingen tar sig tillbaka till landskapet runt V�ttern. Visings�, en "svensk" kung, en dansk kung, maktkamp och slagf�lt. Sista slaget blir f�r�dande, inte f�r G�tarna, d�remot f�r danskarna och Arn. Jag k�nner mig befriad n�r filmen �ntligen �r slut, medan elva�ringen �r mest bekymrad av och Arns �de. Nu har vi i alla fall sett b�da delarna och nog slutade filmen som f�rv�ntat och nog fick i alla fall jag nog.

En l�rdagskv�ll p� tunnelbanan

Mon, 22 Sep 2008 07:38:05 +0200

Inte helt bekv�mt sitter jag inkl�md, l�ngst bort i h�rnet, mellan stadens ungdomsg�ng. L�rdag kv�ll, f�rortsungdomar �r p� v�g in till city. De �r inte otrevliga eller hotfulla, bara skr�niga, berusade och upprymda �ver l�rdagskv�llen d�r stan ska g�ras. I klungor sm�raglas det in, fr�n varje station, i den redan �verfulla vagnen. Plastflaskor med blandade spritsorter g�r fr�n den ena munnen till den andra och det luktar verkligen inte gott. Flickorna sitter i grabbarnas kn�n och paren �r allt utan blygsamma. Ljudniv�n sl�r allt. F�r varje station fylls det p� av �nnu fler berusade ungdomar. Vi �r inte m�nga, vi vanliga nyktra medborgare. Jag tar det ganska lugnt borta i mitt h�rn. I vagnens mitt hoppar ett g�ng, skakiga individer som f�rs�ker f� vagnen att gunga upp och ner. D� stannar t�get och vi som �nnu inte kommit till Fridhemsplan. Via h�gtalarsystemet v�djar chauff�ren om lugn. D� b�rjar alla hoppa och t�get k�nns som en studsmatta. Jag hoppar inte, sitter i mitt h�rn och skriver. D� blir det m�rkt, kanske inte helt klokt med tanke p� fulla m�nniskor, men av n�gon anledning tappar ungdomarna hoppkoncentrationen, slutar med sin lek och allt blir lugnt. Vid det h�r laget �r det s� tr�ngt i vagnen att folk n�stan st�r p� varandra. I tunneln mellan Thorildsplan och Fridhemsplan r�der det frid i vagnen, ljuset t�nt och p� n�got obeskrivligt s�tt �r det ocks� relativt tyst. Redan vid Kungsholmen byts folk ut, �verf�rfriskade ton�ringar stiger av och mer civiliserade inv�nare stiger p�. Men vagnen ser ut som ett slagf�lt med buteljer, burkar, cigarettpaket och annat skr�p sl�ngt �verallt. Vid T-centralen t�ms hela vagnen, n�gra f� stiger p� och luften b�rjar komma tillbaka till mitt h�rn, l�ngst bort vid v�ggen. Jag byter t�g vid Gamla stan. L�rdagsfirandet �r som bortbl�st. Endast tr�tta resen�rer v�ntar p� sina respektive t�g. Tre minuter till mitt t�g ska komma och h�stvinden svalkar bort minnet av ungdomarnas sura spritdofter. Mitt t�g kommer, jag s�tter mig l�ngst in i h�rnet och skriver klart denna ber�ttelse.

En flygande historia

Fri, 19 Sep 2008 08:48:27 +0200

Vi �r p� �ngen. Det �r inte en s�dan d�r varm sommardag som vi �nskar oss; nej, det �r en sm�kylig h�stkv�ll. Det �r fuktigt i luften, gr�set ganska bl�tt. Kullen, framf�r oss, lyser upp i ett allt vagare kv�llsljus. Gr�set �r det enda som p�minner om en sommar som nyss varit. Jag har fortfarande ryggs�cken p� mig, tung efter en l�ng arbetdag. N�r vi passerade fotbollsplanen, intill �ngen, fanns det fortfarande fotbollsspelare kvar; inte m�nga, inget organiserat spel, mest trixa och lattja med bollen och givetvis att n�ta. Det g�r ju ut p� det, att sl� bollen i m�l. N�r vi g�r �ver planen sprakar gruset under v�ra skor. �ngen ligger alldeles bredvid fotbollsplanen och vi har andra planer. Nu ser vi inte fotbollsspelarna l�ngre, endast h�r dem. Det �r d� jag p�minns om mitt f�rsta fotbollslag; i tredje klass, Tallhagens IF hette vi, gr�na och vita dr�kter. Jag hade nummer tre p� ryggen, en klassisk back, men jag gick h�gerytter; slog alla frisparkar, var benig och ganska snabb. Vi spelade p� Gr�ndahls idrottsplats och vi var v�l inte det b�sta lag som spelat d�r. Vi �r p� �ngen. Planet flyger som ett sportplan, men �r en klassisk dubbeld�ckare och �r fulladdad; ett radiostyrt plan som kraschade p� jungfruturen. Nu efter efter noggrann restaurering flyger planet som den v�rsta f�gel, f�rutom att det sv�nger oavbrutet till h�ger. Hela tiden trimmas flygf�rm�gan och nu �r planet uppe bland tr�dtopparna, cirklar runt bj�rk och lind. Grabben styr farkosten med stor skicklighet och energi och har framg�ngsrika metoder. Planet letar upp uppvindar. D�r f�rsvinner det ur v�r �syn. Vi h�r motorn n�gonstans bakom kullen. Kv�llsm�rkret v�grar att samarbeta, samtidigt som motorbullret tystnar i fj�rran. Vi famlar i m�rkret och hittar till sist ett nyss st�rtat modellplan, otroligt nog helt oskadd. Grabben ler sitt flygande leende och d�r �r planet i luften igen. Fotbollsspelarna, bakom oss, spelar guld och silver. Leken verkar aldrig ta slut, oavsett om man �r nio, ton�ring eller �ver femtio.

Konsten att sjunga

Thu, 18 Sep 2008 08:28:19 +0200

Sjunger du i duschen och vet du att denna fuktiga milj�, allts� badrummet, �r den perfekta platsen f�r r�st och s�ng�vning. �ver en halv miljon m�nniskor i detta land sjunger i k�r och Sverige �r v�rldsledande p� k�rs�ng; det g�ller �ven kompositioner f�r k�r, det dr�ller av goda svenska k�rkomponister. Och visst �r det h�ftigt att sjunga, uttrycka sig med det instrument som finns i kroppen; med r�tt magst�d, korrekt andning och givetvis vitala st�mband. R�sten �r ungef�r som fiolen, rik p� �vertoner; solistiskt med en speciell karakt�r, som ensemble en helt annan klangkropp. Vi svenskar sjunger som v�rt spr�k; rikt melodiskt, mjukt som v�ra vokaler. Det svenska k�rsoundet �r v�rldsber�mt, utvecklat under f�rra seklet. Visste ni att Stockholm har tre, fyra av v�rldens b�sta k�rer och d�r radiok�ren r�knas som v�rldens f�rn�msta. Av n�gon obegriplig anledning tar Sverige inte s� stor notis om detta. Men s� �r det. Sverige �r v�rldens b�sta k�rland.

N�r jag gick p� Musikh�gskolan p� 1980-talet befann jag mig mitt uppe i det svenska k�rundret. Eric Ericsson, skaparen av den moderna svenska k�rklangen, var professor i k�rdirigering och jag sj�lv deltog i projekt tillsammans med Eric och hans studenter. Eric �r en stor del av den svenska k�rframg�ngen. Men ocks� svenska komponisterna som genom �ren skrivit fantastiska vokala verk har del i utvecklingen. Det har blivit en v�xelverkan d�r k�rer utvecklat den nykomponerade musiken och komponister som genom nya verk utvecklat k�rerna. �ven svenska s�ngsolister h�ller h�gsta internationella klass. Vi producerar idag sopraner altar och barytons�ngare p� l�pande band. Precis som i idrottens v�rld f�rsvinner dessa s�ngare ganska omg�ende till utlandet, till de stora operahusen och r�statleterna gl�ms sedan bort h�r hemma. S� det kan g�. Jag skriver numera mycket f�r s�ng. S� fort r�sten finns med blir musiken annorlunda; jag rycks med och l�ter musiken visa riktning. Ett annorlunda s�tt f�r mig att arbeta; men jag ler och l�ter det ske och njuter av att s�ng �r det roligaste som finns. Testa sj�lv och dra en aria i duschen och jag lovar dig att du blir en lyckligare m�nniska.

Dagar mellan vardagar

Wed, 17 Sep 2008 05:55:22 +0200

Fredag, veckans b�sta dag, dvs n�r jobbet �r slut och d� alla �r p� v�g till efterjobbet�len. D� stiger jag p� Tv�rbanan, oftast med en l�tt huvudv�rk, sordinerad med tankar inf�r helgen, n�got d�mpad, n�stan nasal. Om jag inte �ker till Bromma, f�r det g�r jag ibland, g�r jag till S�derhallarna; kanske en �l, men framf�rallt ink�p av n�got gott: fisk, k�tt eller varf�r inte f�gel. Fast kr�ftor lockar fortfarande en bit in i september. Det blir ofta en befriande kv�ll, musik p� ett eller annat s�tt, inte som arbete, endast avkoppling; kanske direkts�nd evenemangskonsert fr�n Berwaldhallen. Det kan �ven bli ett g�stspel p� kvarterspuben, fest eller varf�r inte bio i dessa premi�rtider.

L�rdag. Visst drar man sig en s�dan h�r morgon, synd vore annars. Denna dag �r ofta vikt till f�rberedelser, instrumentationslektionerna p� Ackis n�stkommande onsdag, i b�sta fall f�rmiddagar. Sedan blir det v�l alltid n�gon fika n�gonstans p� stan. T�nk vad det fikas �verallt, finns ofta inte en ledig plats en l�rdag. Men om v�dret till�ter kan man fortfarande sitta ute. Helt OK f�r mig. L�rdag eftermiddag st�r annars tiden still. K�nslan av att det redan �r s�ndag �r p�taglig och man f�r v�nta �nda in p� kv�llen f�r att f�rst� att det faktiskt �r l�rdag kv�ll och tid f�r ett riktigt r�j. Men oftast gl�ms s�dant bort och man somnar vanligen f�re midnatt. S�ndag. Kyrkklockor, Maria Magdalena kyrka. Kan det bli mer fridsamt? Jag l�ser fortfarande n�r det ringer in till h�gm�ssa; g�r aldrig i kyrkan p� s�ndagar, d�remot p� vardagar. Men d� sitter jag bara sj�lv i en b�nkrad och lyssnar p� tystnaden. Men tystnad i kyrkan �r ingen tystnad; en v�ldigt massa brus och atmosf�r; kunde vara stor musik, om�jligt att notera ner, blir en inre musikalisk tolkning. Annars �r s�ndagar mest en frustration, dagen f�re n�stkommande arbetsvecka. Fast det kan bli lite komponerande �ven p� s�ndagar, fridsamma avsnitt, utan p�tvingad process. Egentligen �r s�ndag veckans s�msta dag, men jag f�rs�ker f�rtr�nga det �ven att helgen n�stan �r �ver.

Konst p� bloggen

Tue, 16 Sep 2008 07:21:00 +0200

Som ni kanske redan m�rkt utvecklas hemsidan nu, nya funktioner och delvis friserad layout. Bildhanteringen har tagit ett stort steg fram�t och nu illustreras texter med l�mliga bilder. Webbmastern kommer ideligen med nya id�er, som realiseras ganska omg�ende. Hemsidan �r en lycka i livet, d�r jag f�rs�ker knuffa in s� mycket som m�jligt. �ven min fotografering har tilltagit. Hitta bilder till texter, skriva texter till bilder. Allt handlar om kreativitet, id�er som omedelbart l�ggs ut p� n�tet, realtid utan �nger. Och snart ska vi l�nka ihop oss med hela v�rlden. - Bloggar i dagstidningar byggs ut i rasande fart och man undrar vad det ska sluta i; journalister skriver artiklar, recensioner, m.m., men �ven bloggar. Vet den ena rollen vad den andra g�r? Var g�r gr�nsen? Jag bloggar mycket om musik, skriver om min profession. Att skriva blogg �r amat�rens scen, en befriande lekstuga d�r dagboken utvecklar vardagen. I helgen b�rjade jag med konstutst�llningar p� bloggen, en id� som nu kommer att utvecklas. Bildkonst �r ett m�ste, ska finnas �verallt, �ven p� min hemsida. Jag har skrivit betraktelser �ver konstverk sedan 2001; tolkningar av ex. Turners landskapsbilder. Inte konstigare �n att tons�tta en m�lning. Turner �r ex. lika viktig f�r mig som Transtr�mer, Tomas Mann eller Gustav Mahler. Konstutst�llningarna har vernissage p� l�rdagar, ung. 12 utst�llningar per �r. I helgen var det premi�r med bilder av Christian Albinsson, konstn�r med landskapsbilder som sin huvudsakliga g�rning; personligt, fantasifullt och jag f�r ofta musikaliska id�er n�r jag ser hans bilder. Konstn�rer som medverkar p� bloggens konstutst�llningar kommer att �terkomma vid passande tillf�llen. V�lkomna till konstbloggen.

Christians Albinsson, m�lning - portr�tt av undertecknad. Se �ven bildspelen "Dungen" och "V�rlandskap" - musik och m�lningar . Du hittar det under "Aktuellt".

V�gen till verkligheten

Mon, 15 Sep 2008 07:43:04 +0200

S�dra station har tagit sig, k�nns som ett inbott omr�de nu. H�r bor jag; l�mnar bostaden 09.30. Ryggs�cken k�nns ordentligt tung, ungef�r som kroppen, men nu ska det motioneras, ca. 40 minuters promenad till jobbet, ca. fem, sex kilo p� ryggen, h�gt tempo. Jag rusar uppf�r trapporna till S�derhallarna. �ver femtio �r, hyfsad kondition. P� Medborgarplatsen �r allt i full g�ng. Torget h�ller med utsk�nkning, en viss torghandel och sedan S�derhallarna, en saluhall i tiden. Burger King h�ller st�llningarna p� andra sidan, men det verkar som om alla �lst�llen slagit igen f�r s�songen. G�tgatan �r l�ng, str�cker sig mellan Slussen och Skanstull. Jag sv�nger in p� gatan vid Medborgarhuset. Globen syns redan i horisonten, ett riktm�rke s� jag inte tappar bort mig. Jag g�r s�derut, mot n�rf�rort och arbete. M�ngder av m�nniskor tr�ngs p� alltf�r tr�nga trottoarer. Jag kan aldrig best�mma mig f�r vilken sida jag ska g� p�, samma problem varje vecka. Idag g�r jag p� h�ger sida, hastigt tempo, st�ndigt i konflikt med cyklister och billister. Vid "Skrapan" �r det totalstopp; den gamla skatteskrapan som nu blivit galleria och studentbost�der. Jag knuffar mig genom tr�ngseln, fram till Skanstull, v�ntar t�lmodigt vid r�dljuset p� Ringv�gen. Snart �r jag halvv�gs.

Skanstullsbron, den gamla, med bro�ppning, men inte idag. Vattnet �ppnar upp sig, b�tar slussas genom kanalen. Jag g�r ovanf�r och studerar sommarens sista entusiaster, seglarna p� v�g fr�n sk�rg�rden in i M�laren. Just efter bron m�ter jag tv�rbanan, som �r p� v�g in i s�dra hammarbyomr�det. Jag f�ljer sp�rvagnen, mot �ster, mot Sickla. Det �r fortfarande enorma byggarbetsplatser h�r; verkar aldrig ta slut med nyprojekteringar. Men det g�r fort, hus efter hus v�xer upp och jag g�r mellan bostadsomr�derna, l�ngs med tv�rbanan. Framme vid Luma, just det - h�r l�g en g�ng den gamla lampfabriken, s�nker jag tempot, n�stan framme; g�r f�rbi en hel h�g av ny�ppnade restauranger. Sushi, Kina, Thai, Kebab, pizza, svensk husmanskost. Hur kan alla dessa matst�llen g� runt? Hur mycket folk bor det h�r egentligen? Nu �r jag framme vid skolan; nu en helt utbyggd skola med m�ngder av elever, alla t�nkbara stadier och nytillkomna kolleger. En kvart kvar, snart b�rjar f�rsta lektionen.

Christian Albinsson st�ller ut landskapsbilder

Sat, 13 Sep 2008 08:46:14 +0200

Denna helg �r det premi�r f�r "konstutst�llning p� bloggen". I dag har vi vernissage p� Christian Albinssons landskapsbilder. Christan Albinsson �r f�dd 1969 i V�nersborg. Bor och verkar i Stockholm sedan 1990. Christian Albinsson �r utbildad p� f�rberedande konstskolor i G�teborg, (Kursverksamhetens Konstskola), och Stockholm, (Idun Lov�n), samt vid Kungl. Konsth�gskolan i Stockholm. Han studerade 5 �r p� konsth�gskolan f�r bl.a. John-Erik Franz�n, Dan Wolgers, Bo Larsson och Kjell Strandqvist.

H�st i paradiset

Fri, 12 Sep 2008 07:05:56 +0200

H�st. Inte den d�r h�ga luften, sol och klart. Nej, igengr�tt, tunga moln, disigt till tusen. Eller �r det sensommar? En kall s�dan i s� fall. Jag k�nner mig gr� som h�sten, inst�ngd mellan fotbollsallsvenskans slutspurt och hockeyns elitseriestart. F�rmodligen den tr�kigaste tiden p� �ret; kan n�got bli v�rre? Det enda man kan l�ngta till �r Brittsommar, ytterligare en sommarl�ngtan som det inte blir n�got av. Jag har alltid tyckt synd om m�nniskor som fyller �r i denna meningsl�sa tid. Firar, vad d�, helvetet i livet. Det kan verkligen inte vara n�got n�je att fylla �r n�r det �r som s�mst. Inget att se fram emot. Nej, denna tid �r ett helvete. Dessutom missade jag tunnelbanan nyss, f�rlorade i s�llskapsspelet till de andra deltagarnas stora f�rtjusning och troligen har jag s�lt sm�ret och tappat pengarna. Vem vet n�r h�stsolen ska v�cka oss, kanske aldrig och sedan vaknar man upp n�gon g�ng i maj och undrar vad som h�nt. H�st. Regn och �ter regn. I alla fall ingen sn�. Men m�rkret d�dar oss. Mina jobb har b�rjat i full galopp, fast sj�lv skrittar jag fortfarande. En segare upptakt p� h�stterminen f�r man leta efter. Men jag dr�mmer om den andra v�rlden; New York och d�r �r det fortfarande sommar. Jag �ker b�t �ver Atlanten, en lyxkryssare och ombord finns ingen tanke p� h�sten; bara varma vindar drar fram, precis som om sommaren aldrig tar slut. Det fl�ktar, m�nniskor passerar mig d�r jag sitter p� �vre d�ck. Jag k�nner inte en sj�l, men k�nner igen dem allihop. Ingen k�nner mig, men jag finns alltid i deras blickf�ng, det visar de tydligt. H�gsommar, inloppet till en av v�rldens st�rsta hamnar. Nu ser vi konturerna av h�ga skyskrapor, det �r skymning och belysningen �r ett sk�despel. Men b�ten g�r inte in till kaj. Kryssningsfartyget l�gger sig p� svaj. D� kommer kylan; vintern har oaviserat uppst�tt och vi f�r inte g� iland, bara iakta staden p� avst�nd. Det �r d� jag vaknar med f�rv�nad min, mitt i h�sten. P� n�got s�tt k�nns det ganska bra. Jag l�ttar p� gardinen. Solen skiner, luften �r s� d�r h�g. H�rligt! �ntligen h�st.

En tons�ttares dagbok 43

Thu, 11 Sep 2008 07:15:32 +0200

Marknadschef Thomas Tegn�r och solisten Hannah Holgersson firar skivan med champagne. Inspelningen av skivan p�b�rjades redan f�r tv� �r sedan och vad vi har v�ntat. N�r den nu skulle ges ut gick det s� fort att felaktigheter var oundvikliga; bl.a blev sidordningen i bookleten i oordning, ett fel som omg�ende �tg�rdades. Men layouten var i �vrigt h�rlig, lite uppk�ftig och originell, �tminstone n�r man j�mf�r med andra utg�vor i konstmusikbranschen. Skivan ser mer rockig ut; skulle kunna vara en Pink Floydplatta eller varf�r inte en stiliserad ECM-produktion. F�rgen, lila och gul, v�gat men ack s� stiligt; kanske inte mina favoritf�rger, men jag trivs med konceptet. Skivsl�ppet h�lls i J�nk�ping, en s�ndag. Vi �kte ner redan p� l�rdagskv�llen. Hur marknadsf�r man en skiva i dessa tider. Givetvis har vi tv� stora artister, tv� s�ngare av yppersta klass. Men r�cker det? N�r man kommer ut med en skiva vill man att hela v�rlden ska lyssna p� den och att alla ska tycka om den. S� �r det bara. Som sagt, skivsl�pp i J�nk�ping och alla kyrklockor ringde in �ven denna s�ndag. Det blev en exklusiv lunch, lyxig restaurang, champagne och underbar mat. P� kv�llen �r det konsert och vi signerar skivor i pausen; skivor med felaktig booklet, men en riktig programbok ska skickas till k�parna senare. Men som ni vet, feltryckta alster betingar alltid ett h�gt v�rde, grattis alla innehavare. P� kv�llen �r det skaldjursbuff�t, tal och underh�llning. Inspelningen g�r mig lycklig, g�r alla inblandade lyckliga. Den tekniska kvalit�n �r uts�kt. Jag har alltid l�ngtat efter att f� min musik �tergivit p� detta s�tt; tydligt, varmt sound med n�rvaro, transparent med perfekt efterklang och dessutom d�r all text h�rs. "Den vilde pojkens s�nger" har sitt speciella ljud, eldigt och runt, anpassat till den lite st�rre orkestern. Jan Stigmers solokadenser, mellan s�ngerna, str�lande intonation med stor n�rvaro. Olle Persson �r fullst�ndigt briljant och vi h�r orden han sjunger. K�rlekss�ngerna har passande lite annorlunda ljud�tergivning, n�got mindre orkester och en glittrande Hannah Holgersson, r�stvirtuos, med en vacker tonbildning. Dessa fyra s�nger har lyfts till skyarna. Fj�rde s�ngens sista toner h�rleder till "Den vilde pojkens" f�rsta temainsats. Skivan �r �ntligen h�r. Snart kan den k�pas av alla och h�ras av den som m�jligen har lust till det.

P� kv�llen bjuds det p� l�cker skaldjursbuff�t.